Bilder från midsommar

Över midsommarhelgen var vi i Fagersta. Vi bodde över hos J:s mamma. Siri var såklart med. Till en början var hon ganska avvaktande. Det var mycket som var nytt och huset måste känts enormt för Siri som är van vid vår tvåa. I början följde hon mig som en skugga. Så fort jag gick upp till övervåningen så följde hon efter. Om jag gick ner gick hon ner.

Efter ett tag så släppte det lite och hon vågade allt mer. J:s mamma gjorde sitt bästa för att Siri skulle känna sig hemma. Hon bygde till och med små kojor med filtar och kuddar. Det var mycket uppskattat.

J tog några bilder på Siri när hon sitter ute på verandan i Fagersta:

Golvmoppning

Idag har jag och J haft storstädning. När jag började torka golven blev jag pinsamt medveten om hur sällan det händer. Siri såg nämligen väldigt förvånad ut. Hon förstod inte riktigt vad som var på gång. Hon följde moppen med stora ögon och satt som klistrad vid hinken när det blev dags för urvridning. Det är uppenbart att hon inte varit med om golvtorkning förut. Och snart är hon ett halvår. Aj aj...inte konstigt att det var smutsigt. Eller så har hon kanske sovit när vi städat. Men jag tror dess värre inte det. Siri är nämligen en väldigt nyfiken liten katt.

Husse får en chock!

På datorns skrivbord har jag en liten bildvisare. Den tar automatiskt fram foton från foldern med Siris bilder. Det är väldigt trevligt. Särskilt roligt är det när det kommer upp gamla bilder när Siri var riktigt liten. Sådana som jag inte titta på på länge.

Igår kväll när husse skulle titta på datorn blev det lite tokigt. Då kom det bilder från en undermapp som heter "veterinärbilder". Däri ligger bilderna som veterinären ville ha för att se på blod och konsistens när Siri hade problem med magen. Ooops!

Ett litet monster

Siri älskar att krypa in i saker. Just nu är hon väldigt förtjust i en nätpåse som jag brukar ha min stickning i. När dragkedjan är stängd, eller när den är full med saker grymtar hon förnärmat. Om den är öppen hoppar hon i på direkten.

Den är extra rolig eftersom den är gjord i en slags nätväv. Ibland blir Siri helt vild där inne. Hon pressar sig mot väggen så att ansiktet blir helt hoptryckt. Hennes klor och små vita tänder sticker ut genom nätet. Det får henne att se ut som ett litet monster. Världens gulligaste lilla monster.

Kurr

Det allra bästa med Siri är när hon är på goshumör. Då vill hon vara så nära hon bara kan. Allra helst uppe under min haka. Där trampar hon, spinner och stryker sig mot mig. Det som är tråkigt är att det bara är Siri som bestämmer när det ska vara gos. Jag kan inte bara ropa på henne och så kommer hon och myser. Vissa tidpunkter är det dock mer sannolikt att hon är på humör.

Särskilt gosig är hon på morgonen när jag ligger kvar och drar mig. Ofta kommer hon själv men ibland händer det att jag ropar och att hon kommer. Vi har morgongos nästan varje dag. En annan tidpunkt är när jag kommer hem efter att ha varit borta. Då brukar jag lyfta upp henne och sedan gå in och lägga mig på sängen en stund. Då spinner hon som en liten båtmotor.

Med lite extra högt ljud på datorn så kan man höra hur hon låter:

En blöt katt

Det finns nog inte något som ser så ynkligt ut som en blöt katt. Svansen blir smal som en penna och huvudet ser onaturligt stort ut mot en liten spenslig kropp.

Siri har konstigt nog inte något emot att bada. När hon varit en stund i badkaret händer det dock att hon vill hoppa ur. Då får jag hålla upp handen så att hon inte smiter. Hålla i henne behöver jag inte längre. De första gångerna hjälptes jag och J åt. Jag höll och J shamponerade och sköljde. Nu klarar jag och Siri hela proceduren själva. Det mysigaste, eller egentligen det enda mysiga, är när Siri är klar och kryper in i de varma handdukarna. Då gnor jag henne så torr jag kan. Efter det slickar hon sig själv.

Egentligen behöver vi kanske inte bada Siri. J tror nämligen inte längre att det är hon som fått hans ögon att klia. Teorin är nu istället att det var pollen. Men kanske är det bra att bada någon gång ändå nu när Siri ändå är van och tycker att det är OK. En gång i månaden kan kanske vara lagom. Vi får se.

Kostfrågan

Idag fick jag svar på Siris urinprov. Det såg bra ut och det styrker teorin om att magproblemen beror på allergi och inte något annat. Nu ska Siri fortsätta att gå på det där dunderdietfodret i totalt sex veckor. På den tiden ska alla allergener ha lämnat kroppen. Därefter lägger man tydligen upp en testplan. Man provar ett livsmedel i taget för att få reda på vad hon är överkänslig mot. Till exempel börjar man med kokt kyckling. Funkar det så testar man något nytt, till exempel fisk. Funkar det inte så återgår man till dietmaten i sex veckor innan man fortsätter. Det låter som om Siri kommer hinna fylla både ett och två år innan vi får ordning på hennes ätande och toalettbestyr.

Mot högre höjder

Fast jag egentligen har vetat att Siris magproblem inte haft något med mig att göra så har jag inte kunnat låta bli att oroa mig för det. Först tänkte jag att hennes förstoppning berodde på att jag tränade henne med LitterKwittern. Att hon gick och höll sig. Sedan fick jag för mig att jag kanske framkallat blödande magsår. Att jag stressade henne med alla mina påfund. Att det var mitt fel att Siri inte mådde bra. Trots att veterinärerna avvisade det hela och sa att varken förstoppningen eller blodet kunde ha med det att göra så fortsatte det att gnaga.

Nu när Siri helt klart är på bättringsvägen och det i princip fastställts att Siri är överkänslig mot något hon äter har oron släppt. Det känns skönt att veta att jag inte gjort att hon mått sämre. Att min träning inte fått henne att må dåligt. Nu vågar jag ta fram LitterKwittern igen.

Som första steg har jag idag höjt Siris vanliga låda lite. Jag har lagt två delar av mitt uppslagsverk under (inplastade). Därifrån har jag tänkt höja lådan successivt tills den är lika hög som toaletten. Från det blir steget sedan att sätta lådan på toaletten och sedan ersätta den med LitterKwittern.

Siri gillar inte:

• När det blåser mycket
• Barn som låter mycket
• Ljudet av högklackade skor
• Folk som hasar fötterna efter sig
  
• Åka bil
• Bli borstad

Siri gillar

• Sängbäddning - så fort det är dags att bädda sängen kommer Siri som skjuten ur en kanon. Hon vill gärna få täcket över sig. Där under kryper hon omkring och liksom hasar sig runt. Dessutom biter hon gärna i överkastet och prydnandskuddarna. Det är som om hon tycker att de anfaller. Ibland blir jag lite orolig att jag ska råka stänga in henne i bäddningen. Men som tur är så bäddar jag nog inte tillräckligt noga för att det ska kunna hända.
  
• Enkla leksaker som tops, godispapper, kvitton och sugrör.
  
• Vatten på annorlunda ställen. Vatten i hennes egen skål är inte så spännande. Men allt annat är tydligen intressant att undersöka och dricka. Om jag spiller när jag vattnar är hon genast där. Vätskan engångslinserna l igger i slickar hon i sig om hon kommer åt. Klassikern rinnande kranar är också spännande.
• Att krypa in i små utrymmen. Det är konstigt det där att katter gillar att krypa in i saker. En favorit är en nätpåse med dragkedja. Så fort den kommer fram hoppar hon i. Om den är full med något bli Siri sur.
  

På bättringsvägen

Sedan Siri började med sin fjärde omgång specialkost; RC Hypoallergenic, har magen blivit mycket bättre. Blodet är i princip helt borta. Det känns verkligen som en lättnad. Även om Siri varit pigg och glad hela tiden så har det ändå varit ett orosmoln.

Det har varit ett himla passande och fixande. Många vändor till veterinären. Olika foder, dropp. Matning med vatten i spruta. Urinprover och annat. Förutom oron för Siri så har det tagit mycket tid och kostat en massa pengar också. Egentligen borde man aldrig räkna ut i efterhand vad saker kostar men jag kunde inte låta bli. Det landade på drygt 7 000. Förhoppningsvis får jag tillbaka en del på försäkringen. Innan det kan ske måste de bestämma sig om det ska gå på min eller uppfödarens försäkring. Avgörande är om problemet har uppkommit före eller efter köpet. Om det nu är en matallergi så borde den ju rimligen funnits där hela tiden. I så fall behöver man inte betala någon självrisk. Och det vore ju fint.

Jag har funderat på om en människa skulle blivit lika grundligt undersökt som Siri; med röntgen, dropp, ultraljud, fler urinprov och blodprover, fyra typer av specialkost och ett flertal uppföljande läkarbesök. Jag är inte så säker.

Siri Surikat

När Siri får syn på något spännande ställer hon sig gärna på två ben. Därifrån spanar hon ut vad som är på gång. När hon gör så ser hon ut precis som en liten surikat. I slutet av filmen har jag lyckats fånga Siri Surikat på bild.

Siri får problem från oväntat håll

Idag på eftermiddagen var Siri och jag ute en sväng. Vi gick ned mot ån för att variera promenaden något. Annars brukar vi oftast hålla oss runt innegården. Nere vid ån var det mycket fåglar. Bitvis för många tyckte Siri. Vi gick en bit längre bort. Där fanns en stor buske med en massa humlor. Humlor gillar Siri. De är alldeles lagom - Lagom läskiga, små och långsamma.

När Siri som bäst stod och tittade på humlorna blev det ett väldigt liv på de fåglar som var närmast. Mest uppretad var en snöskata. Hon tjattrade och flög flera lovar över oss. Hon var uppenbarligen inte nöjd med att Siri var på besök i hennes revir. Och så helt plötsligt gjorde hon en lov alldeles över Siri och mitt i språnget bajsade hon. Som tur var missade det. Men det var bara en decimeter ifrån. Det kändes verkligen inte som en slump utan som en välplanerad attack.

Väl hemma kunde jag inte låta bli att undersöka om det är ett vanligt beteende hos snöskator. Det är det visst. Särskilt aggressiva är de när de har ungar. Då är det inte ovanligt att de vaktar sitt revir noga. Med både ljud, djupa dykningar och prickbajsande. Stackars Siri som haft så mycket bajsproblem. Just när hennes egna börjar ordna upp sig kommer nya från helt oväntat håll...

Siri har charmat husse

Igår morse ringde J bara för att jag skulle få höra hur Siri låg och spann på hans bröst. Och nu när jag har kommit hem är det uppenbart att deras relation nått en ny nivå. Det är nästan så att jag känner mig lite utanför. Men det är kanske bra att jag får känna på hur det är. I vanliga fall är det jag som är favorit. Nu ska jag göra mitt bästa för att återta den positionen.

Jag blir nog husses favorit snabbt igen. Men att bli Siris favorit är kanske inte lika enkelt. Det är lätt att förstå att barn med separerade föräldrar tenderar att bli bortskämda. Den ena föräldern vill överträffa den andra och ständigt vara roligast och snällast.

Får husse sova?

I natt kommer J:s tålamod att sättas på prov igen. Jag är bortrest och Siri har därför bara en att rikta sitt stora gosbehov mot. Förra gången de sov själva blev det tydligen inte så mycket sömn. Siri kom och trampade och buffade och spann hela tiden. Nu har de två nätter på sig att komma på någon bra taktik. Vi får se hur det går, om det är en trött eller pigg husse på söndag.

Siri has been furminated

Idag kom den - Furminatorn. Borsten alla talar om. Den som ska minimera kattens fällande med 90 procent. Upp till bevis!

Något som var bra med den var att Siri tyckte att den var rätt OK. Hon är inte så förtjust i sina vanliga borstar. När hon förstod att några borsttag betydde en stunds lek gick det fint. Vi spelade Siris favoritsport. Den går ut på att jag knäpper iväg en sån där liten bit torrfoder så att den far efter golvet. Och så stoppar Siri den och äter upp den. Väldigt roligt tycker Siri. Hon bli alldeles till sig när vi leker.

Resultatet var såklart inte lika bra som i reklamen. Men i alla fall betydligt bättre än med Siris vanliga borstar.

Furminatorn i reklamen respektive Furminatorn på Siri:

Husse får inte sova

Sedan Siri kom har jag sovit med henne nästan varenda natt men nu har jag varit iväg på konferens. När jag på konferensens andra dag pratade med J lät han trött. Siri hade hållit honom vaken. Buffat på honom, spunnit och velat gosa halva natten. I vanliga fall är det jag som är målet för de nattliga attackerna. För att i möjligaste mån minimera dem brukar jag leka och gosa massor med Siri innan det är sovdags. Det brukar fungera ganska bra. Med en sådan procedur blir hon gossugen ungefär en gång per natt. Vanligen vid fyra-fem på morgonen. Bäst att vi lär J det tricket.

Less is more

Siri har ganska mycket leksaker. Det roliga är att det hon tycker är allra roligast är helt vanliga saker. Länge var hon väldigt förtjust i mina hårsnoddar. Som hon ofta kan hitta i eller under sängen. En sönderriven servett är också väldigt roligt, eller ett hopknycklat kvitto.

Nu har Siri dock fått en helt ny favorit - tops. Hon kan leka hur länge som helst med en sån där lite bomullspinne. Hon lyfter den med tassarna, slickar på den och gömmer den under mattan. Hon verkar tycka att det är lite härligt läskigt att slicka på den så att den fastnar på tungan. När hon har lekt färdigt har topsen förvandlats till oigenkännlighet.

Morgonen efter att Siri tagit sina blodprover blev topsen hon lekte med lite blodig. Jag tog den ifrån henne och slängde den i papperskorgen i badrummet. Det var inte populärt. Hon följde efter mig och grymtade förnärmat. När jag lite senare på morgonen sminkade mig och sedan skulle ta bort lite mascara som hamnat fel blev hon helt till sig. Det visade sig vara topsen som jag tagit fram som lockade. Hon jamade och fnös alldeles väldigt. Och då är det svårt att inte ge med sig.

Siri och jag har varit på dåligt humör

Idag har jag inte varit mitt bästa jag. Jag har varit trött, orolig och lite ledsen. Trött för att det är mycket nu. Orolig för att det ska vara något permanent fel med Siris njurar. Och ledsen för att det känns tungt.

Siri har heller inte varit på något bra humör. I eftermiddags skulle vi cykla till veterinären för att ta blodprover för njurvärdet. I vanliga fall brukar det inte vara några problem. Siri brukar ligga och vila eller sitta och spana ut över kanten. Idag jamade hon och ville inte riktigt lägga sig ner. Som tur är tar det bara fem minuter att cykla dit.

Först fick vi prata med veterinären. Hon frågade om hur Siris mage varit sedan sist. Eftersom jag varit borta så vet jag inte riktigt. Lite blod hade det varit en gång vet jag. Och så var det lite blod i morse. Veterinären rekommenderade ett nytt foderbyte. Jag tror det är fjärde gången vi byter foder. Nu är det ett som heter HypoAllergenic som tydligen ska vara bra om man misstänker matallergi. Det ska Siri äta i två veckor. Blir magen inte bra då så ska vi ta avföringsprover tre gånger och sedan åka in för att undersöka tarmen invändigt. Usch! Hoppas att hon slipper det.

Efter att veterinären klämt på Siris mage kom en sköterska in för att ta blodprov. Siri var lite avvaktande. Hon ville helst gå in i buren. För att hon inte skulle kunna göra det ställde vi bort den på en stol. Jag fick hålla i Siri medan sköterskan rakade en strimma på frambenet. Siri tyckte inte alls att det var roligt. Hon krumbuktade sig och försökte komma loss. Nålen åkte ut och det rann blod över Siris ben, ner på bordet och på sköterskan. När Siri kom loss tog hon snabbt ett stort skutt mot buren. Eftersom buren stod mot en vägg kunde hon inte komma in. Hon försökte putta och böka för att klämma sig in. När hon insåg att det inte gick hoppade hon istället ner i min väska. Därifrån lyfte jag upp henne. Höll henne i famnen. Lugnade och smekte. Då upptäckte jag att hon var ganska blodig på benet. Hon smetade av sig på mig. I ansiktet och på halsen. Sköterskan kom till min räddning. Med papper och buren. Vi torkade av mig och Siri och släppte in henne i buren.

Hon fick sitta i buren en stund för att bli lugn. Under tiden upptäckte jag att Siri blodat ner inne i min väska. Åh, nej... Efter en stund kom sköterskan tillbaka. Hon hade hämtat förstärkning. Nu blev Siri fasthållen av ett proffs. Det gick bra. Efter provtagningen fick vi vänta i rummet medan de genomförde själva analysen. Under tiden de var borta kände jag mig ganska orolig men när veterinären kom tillbaka blev jag genast lugnare. Hon berättade att värdena såg mycket bättre ut nu. Förmodligen var det bara något som var tillfälligt. Så skönt! Nu ska vi bara få bukt med magen så är allt som det ska.