Fast jag egentligen har vetat att Siris magproblem inte haft något med mig att göra så har jag inte kunnat låta bli att oroa mig för det. Först tänkte jag att hennes förstoppning berodde på att jag tränade henne med LitterKwittern. Att hon gick och höll sig. Sedan fick jag för mig att jag kanske framkallat blödande magsår. Att jag stressade henne med alla mina påfund. Att det var mitt fel att Siri inte mådde bra. Trots att veterinärerna avvisade det hela och sa att varken förstoppningen eller blodet kunde ha med det att göra så fortsatte det att gnaga.
Nu när Siri helt klart är på bättringsvägen och det i princip fastställts att Siri är överkänslig mot något hon äter har oron släppt. Det känns skönt att veta att jag inte gjort att hon mått sämre. Att min träning inte fått henne att må dåligt. Nu vågar jag ta fram LitterKwittern igen.
Som första steg har jag idag höjt Siris vanliga låda lite. Jag har lagt två delar av mitt uppslagsverk under (inplastade). Därifrån har jag tänkt höja lådan successivt tills den är lika hög som toaletten. Från det blir steget sedan att sätta lådan på toaletten och sedan ersätta den med LitterKwittern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar