Nu är Siri installerad och vi är påväg

I morse stod väckarklockan på 03.15. Huvaligen. Det var segt att kliva upp men Siri var glad. Hon tyckte att det var väldigt roligt och mysigt att vi vaknade så tidigt. Siri var precis lika gosig som hon brukar vara på morgonen. Och det var välkommet. Extra härligt att ligga och dra sig en stund vid den här tiden. Särskilt med en spinnande katt.

Dörren till mamma och pappas sovrum var stängd när vi åkte till Arlanda. Först tänkte jag ställa den på glänt så att hon kunde gå in och sova hos dem. Men jag gjorde inte det. Hon säger nog till om hon vill in. Pappa var inte så säker att han ville ha katt i sängen heller. Men jag är säker på att han kommer smälta om någon dag. Då kommer hon säkert få sova hos honom.

Det han var mest orolig för var att Siri skulle bita honom i fötterna. Den katt de hade förut bet i fötterna om de kom utanför täcket. Men det gör inte Siri. I alla fall inte hemma. Vi får hoppas att hon uppför sig ordentligt nu när hon är borta.

Idag åker Siri på semester

Idag åker Siri på semester, en långweekend. Till mina föräldrar i Stockholm. Där ska hon bo mellan onsdag och söndag. Vi åker dit tillsammans i eftermiddag och sover där till imorgon. Sedan får hon stanna kvar ensam. Siri har bott där med oss förut så det går säkert bra. Mamma och pappa har haft katt i minst trettio år så de kommer säkert att ta jättebra hand om henne.

Jag och J ska också ha semester. Vi åker till Nice några dagar. Säkert hade någon kompis kunnat komma hit och mata Siri men det känns inte bra att lämna henne ensam så mycket. Hon är ju fortfarande liten och ännu inte van att vara ensam länge. Det blir så många dagar på en gång. Det är nog bäst att vänja henne lite mer långsamt. Så hon kan vara ensam över en natt någon gång. Längre vill jag nog aldrig lämna henne utan sällskap. För hon är en väldigt sällskaplig katt. I alla fall med mig och J. Det ska bli spännande att höra hur hon är när hon inte är med oss. Om hon vågar vara med lika mycket och om hon kommer att vilja sova hos dem och gosa på morgonen. Så som hon alltid gör här hemma.

Siri har träffat två grannar

Idag när jag skulle hämta in Siri från balkongen stirrade hon som förhäxad upp mot balkongen ovanför. Där satt två katter. Pucko och Tiger. De bor ovanpå men får inte vara ute så ofta. Det var därför vi inte sett dem förut. Deras husse berättade att Pucko trillat ner från en balkong en gång. Från åttonde våningen! Han bröt inget men fick luft utanför lungorna som de fick suga bort. Konstigt. Men klart att konstiga saker kan hända när man trillar så långt. Pucko hade 50 procent chans att överleva. Och uppenbarligen gick det vägen. Undra om han hette Pucko innan han trillade.

Ett helt kilo!

Idag har vi vägt Siri igen. Nu väger hon 2300 gram. Det är jättebra. Hon har gått upp ett helt kilo sedan hon kom.Kurvan har stadigt visat uppåt. Och det glädjer mig mycket eftersom jag är orolig för hur det är med Siris mage och njurar. Viktuppgång är ett bra tecken för en kattunge.

Furminator

Jag har under en tid spanat in en borste som heter "furminator". Det är den hetaste borsten just nu. Om man nu kan säga att en djurborste är het. Hur som helst så pratas det mycket om den på olika forum. Den kan användas till alla typer av djur och finns i olika storlekar. Mest populär är den bland hundägare. Men det verkar som många kattägare också gillar den.

Grejen med "furminatorn" är att den tar bort den lösa underullen. I reklamen påstås det att regelbunden användning reducerar fällningen med 90 procent. Eller egentligen "upp till 90 procent" och det kan ju betyda vad som helst. I djuraffären har de en TV som visar en slinga med en film om borsten. En sån där film som det brukar vara på TV-shop. Filmen är väldigt rolig, precis som sådana filmer alltid är. Högen med hår blir ungefär lika stor som hunden/katten. Jag har försökt att hitta själva reklamfilmen på nätet men jag har inte lyckats. Istället blir det några stillbilder.

Borsten är precis som allt annat som säljs med hjälp av videosnuttar hutlöst dyr. Den kostar 379 kronor där jag har sett den. Jag har precis ropat hem en på en nätauktion för mindre än hälften. Men jag tycker ändå att det är väldigt mycket för en kattborste. Nu hoppas jag att reklamen håller vad den lovar. Då slipper jag att ha dåligt samvete när Siri hårar ner husses kläder

.

Hastighetsrekord till skrivaren

I förmiddags ringde jag som det var tänkt veterinären. Hon hade ganska goda besked. De nya analyserna av urinprovet pekar i en bra riktning. Själva terminologin säger mig inte så mycket men veterinären berättade att:

• det ser inte ut att finnas något proteinläckage.

• koncentrationsförmågan ter sig god.

• urinproteinkvoten ser bra ut.

Veterinären bad mig komma in med ytterligare ett urinprov för att göra en urinodling. Så nu får jag springa efter Siri när hon går på lådan igen. Under lunchen cyklade jag till veterinären för att hämta ett sterilt provtagningsrör.

När jag ändå skulle dit så tänkte jag att det kunde vara en god idé att ta med bilderna som jag tog när jag samlade urin sist. De foton jag tog när det kom annat än urin i provtagningsburken. Det kunde ju vara bra för veterinären att se själv. Hon frågar alltid om konsistensen, hur mycket blod det är och så.

Vi har ingen skrivare inkopplad hemma. Så jag skrev ut två bilder på jobbet. Två A4-stora bilder av det hela. Redigt uppförstorat. Det blev att springa till kopieringsrummet för att ingen annan skulle hinna dit innan. Det hade inte varit så lite pinsamt.

Kattfilm

Idag har Siri inte fått så mycket uppmärksamhet. Både jag och J har haft fullt upp hela dagen och nu på kvällen har vi varit borta på middag.

Siri är van att jag leker ganska mycket med henne. Och så brukar vi gå ut en stund varje dag. Men idag har det inte blivit av. För att hon ändå skulle få lite stimulans så kom jag på att jag skulle passa på att prova en "kattfilm" som jag fixat åt Siri.

Det är en film som är specialframtagen för att tilltala katter. Olika sorters fåglar och ekorrar spelar alla roller. Siri tyckte först att den var lite spännande. Men efter en stund tröttnade hon. Kanske är det mest till för innekatter som aldrig fått vara ute. Det imponerar kanske inte så mycket på en katt som är van att få jaga på riktigt.

Publicera inlägg

Nattpromenad

Siri och jag har precis kommit in från hennes första nattpromenad. Hittills har vi bara varit ute när det har varit dag och kväll. Hon tycktes trivas bra ute såhär dags. Katter lär ha det bästa mörkerseendet bland alla däggdjur. Så det kanske inte var så stor skillnad för henne som för mig. Vad vet jag.

Det mest spännande för Siri var en hel koloni med daggmaskar som kommit upp till ytan på en jordig gräsmatta. Att de rörde sig när hon sniffade och puttade på dem var tydligen väldigt spännande.

Ett steg fram och två bak?

Siris toaletträning står still. Eller egentligen har den snarare gått bakåt. Hon hade ju helt lärt sig att gå på den första insatsen. Den utan hål. Vi hade också börjat öva med nästa. Den med ett litet hål i mitten. Där fick vi avbryta eftersom Siri fick problem med magen. Sedan flera veckor tillbaka har Siri istället en vanlig låda.

Något som har gått i rätt riktning är i alla fall att Siri blivit invand vid en "miljövänlig" kattsand. Istället för den klumpande lersand vi använde från början har hon nu papperspellets. Det är inte riktigt lika praktiskt. Men det är ju bättre för miljön och när vi börjar med toaletträningen så blir det toppen. Det händer nämligen att det hamnar sand i toaletten. För Siri krafsar ju en del. Sån där klumpande sand är nog ingen höjdare att få ner i rören kan jag tänka mig.

Vad tror husse egentligen?

Idag när Siris husse satt och surfade ropade han på mig. Han hade hittat en sida om "hur man vet att ens katt tänker döda en". Jag undrar hur han hamnade där. Är det något han är orolig för kanske?

Såhär vet man tydligen om man är i farozonen:

Om din katt trampar på dig
så är det inget tecken på tillgivenhet. I själva verket söker katten efter dina inre organs svaga punkter.

Om katten gräver mycket i lådan
Tränar den på att begrava dig

Om katten tar hem döda djur
tror du kanske att det är en gåva - det är en varning!

Siri stämmer in på både det första och andra. Men några djur har hon inte visat upp. De enda hon har lyckats fånga hittills är flugor. Och de äter hon oftast upp.

Nu har vi lyckats ta provet i alla fall....

Nu jag äntligen lyckats med Siris urinprov. I morse höll jag noga uppsikt. Jag var efter henne som en skugga. Timingen blev optimal. Tjugo över sju togs urinprovet och strax efter åtta lämnade jag in det. Och morgonurin - det måste ju vara plus i kanten det!

Veterinären gjorde en analys medan jag väntade. Jag blev inte så mycket klokare av svaret. Veterinären pratade om olika konfidensintervaller, urinkoncentrationer och proteiner. Jag kom mig i alla fall för att fråga om det är allvarligt de där de misstänker att det kan vara. Och det var det. Det hon är orolig för att det är, är som jag förstår det en medfödd nedsatthet av njurfunktionen. Jag försökte fråga hur sannolikt det är att det är det. På det fick jag inte något riktigt svar. Så vi får vänta och se.

När jag kom tillbaka från lunchrasten fick jag i alla fall lite lugnande besked. Veterinären hade talat in på min telefonsvarare. Hon berättade då att de gjort ytterligare analyser och att dessa talade emot att det skulle vara ett permanent njurfel. Teorin hon har nu är att det bara rör sig om en tillfällig nedsatthet.

Men säkra kan vi vara först om två veckor. Då ska vi ta nya blodprover där värdena ska jämföras med de dåliga värdena hon hade vid första provtagningen.

Det går inte bra

Vi får inte till det med urinprovet jag och Siri. Vi har ingen bra timing. Först kom jag för sent. Efter det har jag hunnit dit i tid två gånger men då var det dess värre inte det jag var ute efter som kom. Någon nytta av det kan jag kanske ha ändå. Veterinären brukar alltid fråga hur det ser ut. Konsistens och färg, hur mycket blod det är och så. Så jag tog helt enkelt foton på det Siri producerat i burken. Nu kan de se själva. Och dessutom få det i 14 gångers förstoring. Hugaligen!

Åh, nej!

Nu har jag väntat fyra timmar och fyrtio minuter på att hon ska kissa. Och så missar jag det! Hon brukar alltid gräva runt en stund innan. Och eftersom lådan är av plast och hon gräver rätt ordentligt så brukar det låta ganska mycket. Men nu helt plötsligt grävde hon, vad jag kunde höra, inget innan. När jag hörde ljudet och kom in var det hela redan klart. De åtråvärda dropparna hade redan sugits upp av sanden.

Mycket har jag väntat på men aldrig detta...

Idag på förmiddagen har jag inte planerat in några viktiga jobbsaker. Jag måste nämligen arbeta hemifrån. Det måste jag eftersom veterinären vill ha in ett färskt urinprov direkt på morgonen idag.

Så nu sitter jag här och väntar på att Siri ska kissa. Mycket har jag väntat på i mina dagar men aldrig detta. Det blir spännande att se hur jag ska fånga in det. Men eftersom Siri är van att jag övervakar hennes toalettbestyr så tror jag att det ska gå bra. Vi får se.

Siri Cyklar

Nu är vi hemma från Stockholm. Allt har gått bra. Siri gör framtsteg i sin "barn-terapi". Under delar av helgen var det två treåringar och två ettåringar med. Siri är fortfarande ganska skeptisk men det går bättre och bättre. Särskilt när de matar henne.

Andra saker som Siri prövat på under helgen är bland annat att cykla. Eller rättare sagt att åka cykelkorg. Det tycktes hon gilla. Inga pip och inget sprattel. Hon satt mest och spanade ut över kanten. Men en gång hoppade hon ur. Som tur var stod vi nästan helt still. Hon landade på fötterna och såg helt obrydd ut.

När jag var hos veterinären sist frågade jag om katter och stress. Om de mår dåligt av att man utsätter dem för konstiga saker. Typ gå på toaletten som en människa, cykla och gå i sele. Till min glädje och lättnad så berättade hon att katter mår bra av mycket hjärngympa och stimulans. Särskilt när de är små. Bara de får sova och vila ordentligt också. Veterinären tyckte att Siri verkade vara en ovanligt trygg och stabil katt. Men det säger de säkert alltid. Kanske en del av affärsidén. Man blir ju såklart väldigt nöjd med en veterinär som tycker att man har ett alldeles fantastiskt fint djur.

Åter till det där med cyklingen. Så tycker jag att det vore så mysigt om hon kunde följa med på små turer. Då kan vi ju lättare "promenera" på lite olika ställen också. Men för att cyklingen ska bli ett framgångsrikt projekt måste jag nog tänka över det där med säkerheten. Funderar på om jag ska sätta fast selen med en kort snodd i själva korgen eller om jag ska fixa ett sånt här speciallock.

Tur att man inte är skrockfull!

I morse var Siri och jag hos veterinären. Husse fick cykla till jobbet så att vi kunde åka bil. Vi hade tid klockan åtta och var där en stund innan. Eftersom de öppnade åtta fick vi vänta utanför. Det var lite läskigt tyckte Siri. För det var flera som väntade, och några var hundar.

Väl inne blev vi visade in till ett ultraljudsrum. Där fanns en stor apparat med en skärm och en brits med en tjock madrass. Rakt över madrassen fanns en fördjupning där Siri skulle ligga på rygg. Jag fick hålla i framtassarna medan en sköterska höll i baktassarna. Inte så populärt. Men det gick ändå förvånansvärt bra. Bara några pip.

Innan själva undersökningen med ultraljudet blev veterinären tvungen att raka Siris mage. Så nu är det en nakenkatt på magen. Alldeles rosa och mjuk. Det ser lite knäppt ut. Men man ser ju inte magen så ofta och Siri verkar inte bry sig om det.

Själva undersökningen gick bra. Först tyckte veterinären att magsäcken såg väldigt knölig ut. Men när vi kom på att Siri just ätit frukost. Sådan blötmat med med "bullar" klarnade mysteriet. Ingen fara på taket med andra ord.

Efter ultraljudet blev det blodprov. Då åkte rakapparaten fram igen. Men den här gången blev det bara ett liten liten kal fläck på benet. Precis där hon skulle bli stucken. Efter det fick vi vänta en lång stund medan blodet analyserades.

När veterinären väl kom med provsvaren berättade hon att ett av värdena inte var riktigt bra. Hon ville därför göra fler analyser och återkomma på eftermiddagen. Alldeles nyss ringde veterinären. De kompletterande värdena såg OK ut, men de från förmiddagen var inte bra. Så på måndag ska jag komma in med ett urinprov. Om det ser bra ut så ska vi vänta två veckor innan vi tar ett nytt fasteblodprov.

Lilla kissen! När vi kom hem fick hon vila och jag åkte till jobbet.När jag kom hem från jobbet upptäckte jag en olycka i hallen. Siri som varit så duktig som inte har haft sönder något hittills. Men nu tog hon igen det med bravur. Tur att man inte är skrockfull...

Stockholmssnygg

Imorgon ska Siri åka till Stockholm. Första besöket där. Inför resan har jag Siri fått ett halsband. Sitt första. Till det har jag sytt en liten snusnäsduk. Jag tror att hon känner sig fin i den. Mest för att jag talar om för henne hur fin hon är kanske. Men vem skulle inte bli glad för en sån liten käck halsduk till våren.

Bakterietillväxt

I morse gick J som vanligt upp innan mig. Jag hörde hur han slamrade och jag frågade vad som hänt. Då berättade han att kylskåpet inte fungerade och att det förmodligen gått en propp. Eftersom vi inte hade proppar som passade fick det vänta till Hemköp öppnat.

Klockan åtta hängde jag på låset och köpte proppar. När jag bytt visade det sig dock att en huvudsäkring gått och att det måste åtgärdas av vår fastighetsskötare Bosse. Han var snabbt på plats och vid halv nio fungerade allt som vanligt igen.

Det intressanta med den här historien är att Siri nu på kvällen vägrade äta maten som stått i kylskåpet. Hur snabbt växer bakterierna egentligen till?

En hemlig bollgömma?

Igår kväll tänkte jag att jag skulle kasta lite boll med Siri. Så att hon kunde springa av sig inför natten. Hon har fem likadana bollar. Men ingen fanns att uppbåda! Ett mysterium. Jag letade och letade. Bland skorna i hallen, under soffan, i köket, uppe i Siris klätterträd. Överallt där jag kunde komma på. Men inga bollar. Hur kan fem bollar bara försvinna. OK att en kan försvinna, eller två, eller kanske tre. Men fem!

Under natten väckte Siri mig, med en boll i munnen. Aha! Hon hade gömt dem. Jag tog bollen och la undan den. Efter en stund kom hon med en till. Då tog jag den också och försökte somna om.

Jag tror att jag vet hur allt hänger ihop. Hon tror nog att det är en lek - att jag gömmer bollarna på natten och hon på dagen.

Till veterinären igen...

Siris mage strular till och från. Trots att hon äter sin specialmat. Jag pratade med veterinären idag. Vi fick en tid på fredag. Då ska vi göra ultraljud på Siris mage. Då kan de se om det är något knas med tarmarna.

Cat Walk

Idag har Siri varit på promenad för första gången. Hon har ju visserligen varit ute mycket, men aldrig på riktig promenad. Hittills har vi hållit oss mer på en begränsad yta. Och hon har mest bestämt själv åt vilket håll hon vill gå.

Idag provade vi ett helt nytt sätt att vara ute. Jag och husse gick först och bestämde vägen och Siri gick efter. Eller tanken var i alla fall så. I praktiken blev det ofta lite annorlunda. Vissa sträckor gick bra. Då följde hon fint. Till och med i riktigt snabb takt. Men ganska ofta var det andra saker som var mer intressanta. Och ibland blev det lite läskigt. Tanter med klackar som låter mycket är läskigt. Värre än hundar. Men vi har ju förstås bara träffat snälla hundar hittills. Inte någon har skällt på Siri . De har bara varit lite nyfikna eller inte brytt sig alls. Jag misstänker att det i längden blir lättare för Siri att vänja sig vid tanterna än vid hundarna.

Olika humör

Siri har några olika humör som hon kan vara på:

• Mysa/gosa
• Vila
• Smyga/jaga
• Leka
  

Det enda humöret som går att få fram precis när man vill är smyga/jaga. Det räcker att man krafsar under en filt, eller drar något föremål framför henne. Hur djupt hon än tyckts sova vaknar hon och är på alerten på en gång. Det ligger nog djupt rotat det där.

Ett humör som bara hon själv bestämmer helt över är gosa/mysa. Det gör hon bara när hon själv vill. Det tycks dock delvis följa ett särskilt mönster. En invand rutin är att komma och vilja gosa en gång under natten (vid fyra-fem) och en gång när jag vaknat. Den senare är mest uppskattad.

När hon kommer och vill gosa spinner hon som en liten motor. Hon buffar ofta med tassen, eller puttar på mig med huvudet. Väldigt gulligt, nästan till och med vid fyra-fem på morgonen.

När jag vill att Siri ska komma och gosa brukar jag ropa på henne. Hon kommer nästan alltid på en gång. Men det är långt från alltid hon har tid att stanna och kela. Ofta kommer hon bara och tittar vad som händer innan hon får något viktigare för sig.

Lekhumör är Siri ganska ofta på. Den lilla gröna bollen som hon kan bära i munnen är favoriten. Ibland säger hon till att hon vill leka med den. Kommer och lägger den bredvid mig på sängen eller vid mina fötter när jag tittar på TV i soffan. Leker gör hon också ofta på egen hand. En klar favorit är badkaret. Ibland lägger jag i några bollar där. Det roliga med det är att de liksom aldrig försvinner. De kommer alltid tillbaka.

Något som Siri tycker om är också att sitta i fönstret och spana. I köksfönstret är det lätt att hoppa upp eftersom det står en pall framför. I sovrumsfönstret är det svårare. Det står inget framför och elementet gör att det är svårt att hoppa direkt upp. Men Siri har kommit på en teknik. Hon hoppar upp på mitt sängbord, tar tassen och flyttar på gardinen samtidigt som hon hoppar. Det ser väldigt gulligt ut. Jag ska försöka fånga det på film så att ni får se.

Intvålad

Igår badade vi Siri för andra gången. Den här gången nöjde vi oss inte med bara vatten. Det blev en rejäl intvålning av ben och mage också. Nästa gång är Siri kanske redo för att bli intvålad hela hon. För det gick jättebra.

Första gången vi badade protesterade hon lite. Hon pep någon gång och försökte ta sig upp när jag släppte taget om henne. Den här gången var hon helt lugn. Inga pip och inga rymningsförsök. Jag kunde till och med släppa henne helt utan att hon sprang iväg. Men för säkerhets skull så höll jag henne ändå.

Det står på shampot att man ska skölja 5 till 10 minuter. Det känns som väldigt lång tid. Men det gick bra. Nästa söndag blir det nog bad igen.

Guldletaren

När jag drog av mig tröjan hörde jag ett oroande ljud. Örhänget trillade av och att döma av ljudet flög det en bit. Så var det inte. Själva örhänget var kvar i tröjan. Det var "pluppen" som var borta. Den som är i princip omöjlig att hitta. Särskild otur med det här örhängena var att de är i guld. Jag har inga andra guldörhängen med "plupp". Så jag kan inte ta någon annan.

Jag letade lite närmast där jag stått. Men den stod inte att hitta. Då såg jag Siri en bit bort. Nosande på något. Jag gick dit för att titta. Pluppen! Hon hade hittat den! Vilken guldklimp hon är.

Siri har blivit kompis med två barn!

Nästan varje dag brukar Siri och jag vara ute på innegården. Det tycker hon om. Förutom när det är mycket barn. Då händer det att hon blir lite stressad. Särskilt om de låter mycket och springer runt. Hon undviker dem så gott hon kan. Men idag hände något oväntat. Hon blev kompis med två barn!

En liten pojke på sju år cyklade runt runt. Det brydde sig Siri inte om. Efter en stund cyklade han fram till oss och frågade om han fick hålla i Siris koppel. Det fick han. Jag berättade att Siri inte kände så många barn och därför var lite rädd. Men att det går bättre om man inte skriker eller springer. Han berättade att han hade en katt som hette Börje. Sedan gick han fram till Siri och lyfte upp henne. Det gick bra. Hon fann sig helt i det. Otroligt. Efter en stund kom pojkens syster. Hon hette Miranda och han Rasmus. De gick runt med Siri i kopplet en lång stund. Busade med henne och klappade. Nu är de Siris första riktiga barn-vänner!

Katten Siri hämtar sin boll

Det är obehagligt när det blåser

Siri tycker inte om när det blåser. Första gången hon upplevde vind kröp hon ihop. Gjorde sig nästan helt platt. Nu fäller hon bara ner öronen när det blåser som mest. Hon ser väldigt rolig ut då. Inte riktigt som en katt. Mer som en konstig utter.

Husse räddar Siri

Jag har tyckt att det är så bra att Siri kan röra sig fritt med kopplet. Eller i alla fall ganska fritt. Det är sällan hon vill springa iväg snabbare än att jag och kopplet räcker till. Hon brukar klättra upp lite på trädstammar också. Känns så skönt att hon kan röra sig nästan som en vanlig utekatt.

Idag blev det dock problem. Siri och jag var ute en stund som vanligt. Hon är modigare och modigare och vågar röra sig över nästan hela innegården nu. Helt plötsligt tog hon sats och klättrade upp i en liten gran. Den är inte så jättestor. Kanske åtta meter hög. Jag följde efter in under granen. Det är många små grenar nästan ända nerifrån marken. Siri var kanske fyra meter upp. Och katter är ju duktiga att klättra i träd och de kan ju nästan alltid klättra ner själva. Även om det ser omöjligt ut. I det här fallet skulle det varit jättelätt. - Om det inte vore för kopplet. Det hade nämligen snott sig runt stammen. Inte bra!

Vi fick ringa husse. Han klättrade upp, kopplade loss kopplet och räddade Siri ur knipan. Vilken hjälte!

Varför?

Som jag berättat så är Siri väldigt förtjust i att apportera en speciell liten boll. Något konstigt har inträffat kring det.

Oftast när vi leker med bollen brukar jag vara i soffan eller i sängen. Då lämnar hon bollen på mattan framför soffan respektive uppe i sängen. Hon förstår nog fortfarande inte riktigt att det är till mig hon ska lämna bollen. Hon kopplar nog snarare ihop det med de där två platserna.

Om jag förflyttar mig därifrån så lämnar hon ändå bollen där. Istället för att komma med den till mig. Hon sitter där med bollen och väntar. Efter en stund börjar hon jama. Då ropar jag på henne så att hon ska komma med bollen men det fungerar inte. Ibland ger hon upp efter en stund men ibland inträffar det här konstiga.

Då bär hon med sig bollen och lägger den i sin toalåda. Mystiskt. Jag förstår inte varför hon lägger den just där. Konstigt konstigt. Kanske för att hon garanterat får en reaktion så småningom. För jag tvättar ju bollen och tar den därifrån. Jag vet inte.

En retriever?

Jag vet inte om det är vi som lärt Siri eller om det är Siri som lärt oss. Hon hämtar i alla fall en kastad boll. Eller så är det vi som kastar en hämtad boll.

Den boll som fungerar bäst är en som hon kan bära i munnen. En liten gummiboll med piggar. När vi lekar med den får Siri fantastiskt mycket motion. Något som är bra för nattsömnen. Därför brukar vi försöka göra lite bollkastning varje kväll.

Till både vår och Siris besvikelse försvann favoritbollen för några dagar sedan. Både Siri och jag letade och letade. Men den gick inte att hitta. Lösningen fick helt enkelt bli att cykla och köpa nya. Jag köpte fyra så nu finns det fem. Bäst att ha några i reserv.

I förrgår natt lärde vi oss att alla bollarna bör gömmas innan vi går och lägger oss. Annars hämtar Siri dem när hon har tråkigt på natten. Och så hoppar hon upp i sängen och försöker få oss att kasta. Det är inte helt uppskattat klockan fyra på morgonen.

Avmaskning

Idag har Siri blivit avmaskad. Själva avmaskningsmedlet köpte jag på apoteket. Det kom i en doseringsspruta som man ska använda för att ge medicinen direkt i munnen. Jag la det i Siris mat istället. Hon märkte ingen skillnad. Eller i alla fall så åt hon med got aptit. Kanske smakar avmaskning gott. Vad vet jag...

Jag hade tänkt att vi skulle vänta med avmaskningen tills Siris mage var helt bra. Eftersom sådan medicin är ganska stark. Men veterinären tyckte att vi skulle ta det på en gång för att vara säkra på att det inte är några maskar som ställer till magproblemen från början. Huva.. maskar i magen...inte roligt...

Hemma igen. Men allt är ändå inte riktigt bra.

Nu är vi hemma igen efter en lång resa. Från Leksand till Fagersta var det inte roligt tyckte Siri. Krokig väg är som sagt ingen favorit. I Fagersta tog vi rast. Där fick Siri gå på upptäcksfärd. Ett vitt träräcke där hon hade bra utsikt blev favoritstället. Där satt hon och spejade medan vi åt en fantastiskt god middag. Husses mamma lagar så god mat att Siris näsborar riktigt vibrerade. Tur att hon inte vet att katter kan äta människomat. Då hade hon nog blivit odräglig.

Vägen mellan Fagersta och Västerås är rak och snabb. Den gick utan problem. Några pip i rondellerna och precis i starten bara. När vi kom hem fick Siri mat och så gick hon på lådan. Då upptäckte jag att hon blöder när hon går på toaletten igen. Inte bra. Vi får nog ringa till veterinären.

Det får vänta till imorgon. Nu ska vi ta kväll. Bara mysa. Skönt att vara hemma tycker både vi och Siri. Borta bra men hemma bäst.

Allt väl

Nu har vi varit borta ett helt dygn. Allt går bra. Även om Siri var lite pipig i bilen. Bäst tycker hon om motorväg. Och det är dess värre inte så mycket motorväg mellan Västerås och Leksand. Vi tog en lång paus med en bensträckare för oss alla. "Pytt i Panna" till matte "Wallenbergare" till husse men bara vatten till Siri. Bäst att vänta med mat så att hon inte skulle bli åksjuk.

Väl framme började vi med att bekanta oss med trädgården. Allt var bra med den tyckte Siri, förutom treåringen som höll i kopplet. Hon var onekligen lite läskig. Särskilt när hon kröp på alla fyra och följde med in under saker. Mystiskt tyckte Siri!

Väl inne i huset installerade vi oss på övervåningen. Siri fick sin låda i ena hörnet, matgrejer i det andra. Vi hade med oss våra egna sängkläder och täcken. Så förhoppningsvis tyckte Siri att det luktade lite bekant. Natten gick bra. Som vanligt sover hon en stund hos oss och en stund för sig själv. Bästa sovplatsen i sängen är bredvid, eller egentligen allra helst på mitt ansikte.

Ibland vill Siri gosa mitt i natten. Först knackar hon på mig med tassen, om inte det funkar så buffar hon på mig med sin kind mot min. Funkar inte det så slickar hon mig i ansiktet. Det är obehagligt och omöjligt att ignorera. För att inte väcka husse brukar jag i första hand försöka putta bort henne och säga "fy" väldigt tyst men bestämt. Ibland funkar det inte. Då ska det visst vara bra att knäppa försiktigt på nosen. Det gör tydligen kattmammorna. Men när jag är nyvaken och utan linser så är det lättare sagt än gjort. Det brukar istället mest bli en puff på ansiktet. Och det verkar Siri mest tycka är mysigt.

En annan sak jag har försökt är att blåsa på henne. Jag tänkte att de nog skulle vara lite obehagligt. Det funkar inte. För att få lite mer riktat blås har jag också testat med en sån där orange gummigrej som man har för att skölja öronen. Det blev inte mycket bättre. Det mest effektiva vore nog vatten istället för luft. Men å andra sidan blir det ju kanske blött i sängen då.

Svårt det här. Man kanske får stå ut med lite blött i sängen. För det må vara gulligt med en kattunge som kommer och vill gosa på natten men att ha en stor katt som kommer och slickar en i ansiktet varje natt i tjugo år är nog ingen höjdare...