Rik på kattsand?

Frekvensen blogginlägg har blivit väldigt ojämn ett tag. Det beror bland annat på att det varit mycket. Över helgen har vi varit hos min syster i Leksand. Siri var så klart med. Det fungerar bara bättre och bättre att ha henne med. Nu går bilåkandet fint. Hon ligger mest bara och sover. Med Litter Kwittern har det också fungerat bra. Nästan bättre än hemma. Nu funderar jag på om jag ska försöka börja rätta till positionen så att hon sitter bra. Helst ska hon ju ha i alla fall framtassarna uppe på den vita ringen och inte nere bland kattsanden. Då blir det lättare sen när hon ska vänja sig att det blir hål i mitten. Jag har inte velat sätta igång med positioneringen förrän hon är bekväm med att använda den. Det blir kanske mycket på en gång. Men nu är det nog dags.

Igår morse när vi satt och åt frukost såg min syster plötsligt konfunderad ut. Jag frågade vad det var och hon sa att hon hörde pelletspannan. Och att det var så konstigt att hennes man satt igång den. När jag också spetsade öronen kunde jag konstatera att det inte var pelletspannan som lät utan Siri som krafsade ner pellets från lådan och ner på golvet. Tydligen låter det lika dant som när pelletspannan släpper ner pellets. Inte så konstigt. Vi konstaterade senare att de ser i princip identiska ut. Innehållet är också väldigt lika. Hoppressad trämassa. Man skulle kanske prova om det går att använda värmepellets. Om man packade om dem och sålde som kattsand skulle man kunna tjäna stora pengar. En 50kg säck kostar ungefär lika mycket som en 2kg:s.

Några siffror

Den första och viktigaste siffran blir 1/2. För Siri har alldeles nyligen fyllt ett halvår. Närmare bestämt den tredje juli. Det känns lite som om Siri har slutat vara kattunge nu och istället blivit en ungkatt. Kanske är det så. För tydligen bör man kastrera katter från att de är ett halvår. Jag tror att vi väntar lite till med Siri. Efter sommaren får det nog bli.

En annan siffra som är lite rolig är att jag nu har passerat strecket för 100 blogginlägg om Siri. Under lång tid var det nästan ett om dagen men på slutat har det blivit mer sällan. Kanske stämmer det som en kompis sa att "om man fortfarande bloggar om en katt när man haft den ett halvår så har man problem". Jag har ju faktiskt inte haft Siri ett halvår än. Hon var ju tre månader när hon kom. Så det finns kanske hopp.

Den tredje siffran som jag just kollade upp är att bloggen haft nästan 1400 unika besökare. Av dem har 650 besökt den mer än en gång. Ganska många tittar in flera gånger i veckan och några till och med varje dag. Om min kompis tycker att man har problem om man bloggar om sin katt i ett halvår, vad ska han då inte tycka om folk som läser om någon annans katt efter ett halvår...

I och på

Siri har en förkärlek för att vara i och på saker. Så fort det kommer fram något som hon kan komma in i så kryper hon in. I väskor, papperskassar, tvättkorgen, papperskorgen och lådor. När hon var liten och var hos veterinären hoppade hon till och med in i själva röntgenapparaten.

Att vara på saker är också en favorit. Om det ligger något på sängen så vill hon utan undantag ligga på det. Det spelar ingen roll om det råkar vara en telefon, en bok eller min stickning. Hon tycks dock föredra husses saker. Särskilt hans kläder och gärna de vita.

En lite svajig start

Vi är mitt i igångsättandet av toaträningen. Vi har haft insatsen på toaletten i tre dagar nu. Det funkar, men känns inte helt stabilt. J är skeptisk till att det ska gå. Jag vill fortfarande tro att det kommer att lyckas. Så gärna att jag till och med köpt ett tillbehör. Två extra iläggsskivor som jämnar ut stegen så att det inte ska bli så stor skillnad när man byter. Det tror jag att Siri kan behöva. Om vi nu någonsin kommer så långt som till insats med hål igen.

Jag är orolig att Siri går och håller sig. För att ha koll har jag ett schema uppsatt i badrummet. Där fyller jag i all toalettaktivitet. En annan åtgärd jag ägnar mig åt är att lyfta upp Siri på toaletten. Det gör jag när jag får för mig att hon behöver gå. Upplyftandet resulterar nästan alltid att hon hoppar ner snabbare än jag hunnit få upp henne. Efter några gånger händer det att hon sitter kvar en stund och tittar på mig. Det ser ut som om hon undrar vad jag håller på med. Och det kan man ju förstås undra...

En opedagogisk leksak?

J är orolig att laserpekaren är en opedagogisk leksak. Att den ger Siri dåligt självförtroende eftersom hon aldrig kan fånga pricken. Jag vet inte vad man ska tro. Hon tycks i alla fall fortfarande vara väldigt intresserad av den trots att jakten går så dåligt.

Något jag läst är dock att man ska vara lite måttlig i lekandet med kattungar. För de förstår visst inte när det är dags att vila utan kan jaga och jaga tills de är helt slut.

Toaträningen

Nu har Siri klarat av alla toalettbestyr på Litter Kwittern. Jag har varit lite orolig för att hon ska gå och hålla sig så jag har haft noggrann uppsyn för att se när hon behöver gå. Det är inte så svårt att se. Hon blir alltid lite "spattig" när det är dags. Springer runt lite snabbare än vanligt och är lite rastlös. Så är det oav sett om hon har sin vanliga låda eller inte.

Förra gången fick vi avbryta träningen eftersom Siri visade sig ha problem med magen. Nu vet vi att det är en matallergi så nu kan vi fortsätta igen. Den här gången har jag bestämt att vi ska ta det väldigt långsamt. Vänta tills hon helt säkert är invand vid ett steg innan vi går till nästa.

Just nu är Siri på det första steget. Det utan hål. Det som är jobbigt med det är själva rengöringen. Både av insatsen och av golvet. Innan hon går gräver hon nämligen ur en massa pellets. Om vi lyckas med träningen eller inte beror nog mest på mitt tålamod. Det är nämligen jag som står för den rengöringen. Husse har hand om matning. Vilken arbetsfördelning!!

Målsättningen jar har nu är att Siri ska vara färdigtränad till jul. Det innebär att det kommer bli mycket städande. Men det kan det vara värt om man slipper kattsand och lådor i 15 år efter det.

Ny favorit?

Siri har några överlägsna leksaksfavoriter. Gröna bollarna, sugrör och tops. Men igår fick de konkurrens.

Nu i över helgen är Power Meet i Västerås. En bilträff med massor av fina bilar. Och en hel del mindre fina. I samband med det kommer det många försäljare; typ langos, kepsar och T-shirts. I ett av stånden hittade jag en laserpekare. En potentiellt rolig kattleksak.

Som tur var prövade jag den på en gång. Det visade sig att den inte fungerade så jag fick en ny. När vi kom hem testade jag den på Siri. Den väckte stort intresse. I klass med humlor och flugor och det är inte illa. Siri jagade den lilla ljuspunkten tills hon var alldeles slut. Och när jag stängde av den fortsatte hon att leta. Jag tror att laserpekaren kan bli en ny favorit.

Sommarstiltje

Vi har varit på semester. Jag och J har varit på Gotland och Siri har varit hos mina föräldrar i Stockholm. Igår kom vi hem. Vi hämtade Siri på vägen. Både J och jag tyckte att hon växt. Men det borde ju inte hänt så mycket på en vecka.

Hur som helst så var det mysigt att träffa henne igen. Jag tror att hon tyckte att det var bra också. Hon var i alla fall extremt kelig i natt. Hon ville bara gosa och gosa och jag hade svårt att låta bli. Även om jag vet att det är dumt att uppmuntra det. Natten som kommer ska jag försöka ignorera hennes buffande och spinnande.

Igår när vi kom hem började vi med "gå på toa projektet" igen. Vi tog aldrig fram hennes vanliga låda utan hade bara litter kwittern på toaletten. Den utan hål såklart. Med lite extra mycket strö i.

Hon gick aldrig på lådan igårkväll. Men i morse märkte jag att något var på gång. Hon vankade runt i badrummet och såg lite olycklig ut. Då lyfte jag upp henne på toaletten några gånger och berömde flitigt. Det lyckades. Nu får vi hålla tummarna att hon fattat att det är litter kwittern som gäller nu.

Bilder från midsommar

Över midsommarhelgen var vi i Fagersta. Vi bodde över hos J:s mamma. Siri var såklart med. Till en början var hon ganska avvaktande. Det var mycket som var nytt och huset måste känts enormt för Siri som är van vid vår tvåa. I början följde hon mig som en skugga. Så fort jag gick upp till övervåningen så följde hon efter. Om jag gick ner gick hon ner.

Efter ett tag så släppte det lite och hon vågade allt mer. J:s mamma gjorde sitt bästa för att Siri skulle känna sig hemma. Hon bygde till och med små kojor med filtar och kuddar. Det var mycket uppskattat.

J tog några bilder på Siri när hon sitter ute på verandan i Fagersta:

Golvmoppning

Idag har jag och J haft storstädning. När jag började torka golven blev jag pinsamt medveten om hur sällan det händer. Siri såg nämligen väldigt förvånad ut. Hon förstod inte riktigt vad som var på gång. Hon följde moppen med stora ögon och satt som klistrad vid hinken när det blev dags för urvridning. Det är uppenbart att hon inte varit med om golvtorkning förut. Och snart är hon ett halvår. Aj aj...inte konstigt att det var smutsigt. Eller så har hon kanske sovit när vi städat. Men jag tror dess värre inte det. Siri är nämligen en väldigt nyfiken liten katt.

Husse får en chock!

På datorns skrivbord har jag en liten bildvisare. Den tar automatiskt fram foton från foldern med Siris bilder. Det är väldigt trevligt. Särskilt roligt är det när det kommer upp gamla bilder när Siri var riktigt liten. Sådana som jag inte titta på på länge.

Igår kväll när husse skulle titta på datorn blev det lite tokigt. Då kom det bilder från en undermapp som heter "veterinärbilder". Däri ligger bilderna som veterinären ville ha för att se på blod och konsistens när Siri hade problem med magen. Ooops!

Ett litet monster

Siri älskar att krypa in i saker. Just nu är hon väldigt förtjust i en nätpåse som jag brukar ha min stickning i. När dragkedjan är stängd, eller när den är full med saker grymtar hon förnärmat. Om den är öppen hoppar hon i på direkten.

Den är extra rolig eftersom den är gjord i en slags nätväv. Ibland blir Siri helt vild där inne. Hon pressar sig mot väggen så att ansiktet blir helt hoptryckt. Hennes klor och små vita tänder sticker ut genom nätet. Det får henne att se ut som ett litet monster. Världens gulligaste lilla monster.

Kurr

Det allra bästa med Siri är när hon är på goshumör. Då vill hon vara så nära hon bara kan. Allra helst uppe under min haka. Där trampar hon, spinner och stryker sig mot mig. Det som är tråkigt är att det bara är Siri som bestämmer när det ska vara gos. Jag kan inte bara ropa på henne och så kommer hon och myser. Vissa tidpunkter är det dock mer sannolikt att hon är på humör.

Särskilt gosig är hon på morgonen när jag ligger kvar och drar mig. Ofta kommer hon själv men ibland händer det att jag ropar och att hon kommer. Vi har morgongos nästan varje dag. En annan tidpunkt är när jag kommer hem efter att ha varit borta. Då brukar jag lyfta upp henne och sedan gå in och lägga mig på sängen en stund. Då spinner hon som en liten båtmotor.

Med lite extra högt ljud på datorn så kan man höra hur hon låter:

En blöt katt

Det finns nog inte något som ser så ynkligt ut som en blöt katt. Svansen blir smal som en penna och huvudet ser onaturligt stort ut mot en liten spenslig kropp.

Siri har konstigt nog inte något emot att bada. När hon varit en stund i badkaret händer det dock att hon vill hoppa ur. Då får jag hålla upp handen så att hon inte smiter. Hålla i henne behöver jag inte längre. De första gångerna hjälptes jag och J åt. Jag höll och J shamponerade och sköljde. Nu klarar jag och Siri hela proceduren själva. Det mysigaste, eller egentligen det enda mysiga, är när Siri är klar och kryper in i de varma handdukarna. Då gnor jag henne så torr jag kan. Efter det slickar hon sig själv.

Egentligen behöver vi kanske inte bada Siri. J tror nämligen inte längre att det är hon som fått hans ögon att klia. Teorin är nu istället att det var pollen. Men kanske är det bra att bada någon gång ändå nu när Siri ändå är van och tycker att det är OK. En gång i månaden kan kanske vara lagom. Vi får se.

Kostfrågan

Idag fick jag svar på Siris urinprov. Det såg bra ut och det styrker teorin om att magproblemen beror på allergi och inte något annat. Nu ska Siri fortsätta att gå på det där dunderdietfodret i totalt sex veckor. På den tiden ska alla allergener ha lämnat kroppen. Därefter lägger man tydligen upp en testplan. Man provar ett livsmedel i taget för att få reda på vad hon är överkänslig mot. Till exempel börjar man med kokt kyckling. Funkar det så testar man något nytt, till exempel fisk. Funkar det inte så återgår man till dietmaten i sex veckor innan man fortsätter. Det låter som om Siri kommer hinna fylla både ett och två år innan vi får ordning på hennes ätande och toalettbestyr.

Mot högre höjder

Fast jag egentligen har vetat att Siris magproblem inte haft något med mig att göra så har jag inte kunnat låta bli att oroa mig för det. Först tänkte jag att hennes förstoppning berodde på att jag tränade henne med LitterKwittern. Att hon gick och höll sig. Sedan fick jag för mig att jag kanske framkallat blödande magsår. Att jag stressade henne med alla mina påfund. Att det var mitt fel att Siri inte mådde bra. Trots att veterinärerna avvisade det hela och sa att varken förstoppningen eller blodet kunde ha med det att göra så fortsatte det att gnaga.

Nu när Siri helt klart är på bättringsvägen och det i princip fastställts att Siri är överkänslig mot något hon äter har oron släppt. Det känns skönt att veta att jag inte gjort att hon mått sämre. Att min träning inte fått henne att må dåligt. Nu vågar jag ta fram LitterKwittern igen.

Som första steg har jag idag höjt Siris vanliga låda lite. Jag har lagt två delar av mitt uppslagsverk under (inplastade). Därifrån har jag tänkt höja lådan successivt tills den är lika hög som toaletten. Från det blir steget sedan att sätta lådan på toaletten och sedan ersätta den med LitterKwittern.

Siri gillar inte:

• När det blåser mycket
• Barn som låter mycket
• Ljudet av högklackade skor
• Folk som hasar fötterna efter sig
  
• Åka bil
• Bli borstad

Siri gillar

• Sängbäddning - så fort det är dags att bädda sängen kommer Siri som skjuten ur en kanon. Hon vill gärna få täcket över sig. Där under kryper hon omkring och liksom hasar sig runt. Dessutom biter hon gärna i överkastet och prydnandskuddarna. Det är som om hon tycker att de anfaller. Ibland blir jag lite orolig att jag ska råka stänga in henne i bäddningen. Men som tur är så bäddar jag nog inte tillräckligt noga för att det ska kunna hända.
  
• Enkla leksaker som tops, godispapper, kvitton och sugrör.
  
• Vatten på annorlunda ställen. Vatten i hennes egen skål är inte så spännande. Men allt annat är tydligen intressant att undersöka och dricka. Om jag spiller när jag vattnar är hon genast där. Vätskan engångslinserna l igger i slickar hon i sig om hon kommer åt. Klassikern rinnande kranar är också spännande.
• Att krypa in i små utrymmen. Det är konstigt det där att katter gillar att krypa in i saker. En favorit är en nätpåse med dragkedja. Så fort den kommer fram hoppar hon i. Om den är full med något bli Siri sur.
  

På bättringsvägen

Sedan Siri började med sin fjärde omgång specialkost; RC Hypoallergenic, har magen blivit mycket bättre. Blodet är i princip helt borta. Det känns verkligen som en lättnad. Även om Siri varit pigg och glad hela tiden så har det ändå varit ett orosmoln.

Det har varit ett himla passande och fixande. Många vändor till veterinären. Olika foder, dropp. Matning med vatten i spruta. Urinprover och annat. Förutom oron för Siri så har det tagit mycket tid och kostat en massa pengar också. Egentligen borde man aldrig räkna ut i efterhand vad saker kostar men jag kunde inte låta bli. Det landade på drygt 7 000. Förhoppningsvis får jag tillbaka en del på försäkringen. Innan det kan ske måste de bestämma sig om det ska gå på min eller uppfödarens försäkring. Avgörande är om problemet har uppkommit före eller efter köpet. Om det nu är en matallergi så borde den ju rimligen funnits där hela tiden. I så fall behöver man inte betala någon självrisk. Och det vore ju fint.

Jag har funderat på om en människa skulle blivit lika grundligt undersökt som Siri; med röntgen, dropp, ultraljud, fler urinprov och blodprover, fyra typer av specialkost och ett flertal uppföljande läkarbesök. Jag är inte så säker.

Siri Surikat

När Siri får syn på något spännande ställer hon sig gärna på två ben. Därifrån spanar hon ut vad som är på gång. När hon gör så ser hon ut precis som en liten surikat. I slutet av filmen har jag lyckats fånga Siri Surikat på bild.

Siri får problem från oväntat håll

Idag på eftermiddagen var Siri och jag ute en sväng. Vi gick ned mot ån för att variera promenaden något. Annars brukar vi oftast hålla oss runt innegården. Nere vid ån var det mycket fåglar. Bitvis för många tyckte Siri. Vi gick en bit längre bort. Där fanns en stor buske med en massa humlor. Humlor gillar Siri. De är alldeles lagom - Lagom läskiga, små och långsamma.

När Siri som bäst stod och tittade på humlorna blev det ett väldigt liv på de fåglar som var närmast. Mest uppretad var en snöskata. Hon tjattrade och flög flera lovar över oss. Hon var uppenbarligen inte nöjd med att Siri var på besök i hennes revir. Och så helt plötsligt gjorde hon en lov alldeles över Siri och mitt i språnget bajsade hon. Som tur var missade det. Men det var bara en decimeter ifrån. Det kändes verkligen inte som en slump utan som en välplanerad attack.

Väl hemma kunde jag inte låta bli att undersöka om det är ett vanligt beteende hos snöskator. Det är det visst. Särskilt aggressiva är de när de har ungar. Då är det inte ovanligt att de vaktar sitt revir noga. Med både ljud, djupa dykningar och prickbajsande. Stackars Siri som haft så mycket bajsproblem. Just när hennes egna börjar ordna upp sig kommer nya från helt oväntat håll...

Siri har charmat husse

Igår morse ringde J bara för att jag skulle få höra hur Siri låg och spann på hans bröst. Och nu när jag har kommit hem är det uppenbart att deras relation nått en ny nivå. Det är nästan så att jag känner mig lite utanför. Men det är kanske bra att jag får känna på hur det är. I vanliga fall är det jag som är favorit. Nu ska jag göra mitt bästa för att återta den positionen.

Jag blir nog husses favorit snabbt igen. Men att bli Siris favorit är kanske inte lika enkelt. Det är lätt att förstå att barn med separerade föräldrar tenderar att bli bortskämda. Den ena föräldern vill överträffa den andra och ständigt vara roligast och snällast.

Får husse sova?

I natt kommer J:s tålamod att sättas på prov igen. Jag är bortrest och Siri har därför bara en att rikta sitt stora gosbehov mot. Förra gången de sov själva blev det tydligen inte så mycket sömn. Siri kom och trampade och buffade och spann hela tiden. Nu har de två nätter på sig att komma på någon bra taktik. Vi får se hur det går, om det är en trött eller pigg husse på söndag.

Siri has been furminated

Idag kom den - Furminatorn. Borsten alla talar om. Den som ska minimera kattens fällande med 90 procent. Upp till bevis!

Något som var bra med den var att Siri tyckte att den var rätt OK. Hon är inte så förtjust i sina vanliga borstar. När hon förstod att några borsttag betydde en stunds lek gick det fint. Vi spelade Siris favoritsport. Den går ut på att jag knäpper iväg en sån där liten bit torrfoder så att den far efter golvet. Och så stoppar Siri den och äter upp den. Väldigt roligt tycker Siri. Hon bli alldeles till sig när vi leker.

Resultatet var såklart inte lika bra som i reklamen. Men i alla fall betydligt bättre än med Siris vanliga borstar.

Furminatorn i reklamen respektive Furminatorn på Siri:

Husse får inte sova

Sedan Siri kom har jag sovit med henne nästan varenda natt men nu har jag varit iväg på konferens. När jag på konferensens andra dag pratade med J lät han trött. Siri hade hållit honom vaken. Buffat på honom, spunnit och velat gosa halva natten. I vanliga fall är det jag som är målet för de nattliga attackerna. För att i möjligaste mån minimera dem brukar jag leka och gosa massor med Siri innan det är sovdags. Det brukar fungera ganska bra. Med en sådan procedur blir hon gossugen ungefär en gång per natt. Vanligen vid fyra-fem på morgonen. Bäst att vi lär J det tricket.

Less is more

Siri har ganska mycket leksaker. Det roliga är att det hon tycker är allra roligast är helt vanliga saker. Länge var hon väldigt förtjust i mina hårsnoddar. Som hon ofta kan hitta i eller under sängen. En sönderriven servett är också väldigt roligt, eller ett hopknycklat kvitto.

Nu har Siri dock fått en helt ny favorit - tops. Hon kan leka hur länge som helst med en sån där lite bomullspinne. Hon lyfter den med tassarna, slickar på den och gömmer den under mattan. Hon verkar tycka att det är lite härligt läskigt att slicka på den så att den fastnar på tungan. När hon har lekt färdigt har topsen förvandlats till oigenkännlighet.

Morgonen efter att Siri tagit sina blodprover blev topsen hon lekte med lite blodig. Jag tog den ifrån henne och slängde den i papperskorgen i badrummet. Det var inte populärt. Hon följde efter mig och grymtade förnärmat. När jag lite senare på morgonen sminkade mig och sedan skulle ta bort lite mascara som hamnat fel blev hon helt till sig. Det visade sig vara topsen som jag tagit fram som lockade. Hon jamade och fnös alldeles väldigt. Och då är det svårt att inte ge med sig.

Siri och jag har varit på dåligt humör

Idag har jag inte varit mitt bästa jag. Jag har varit trött, orolig och lite ledsen. Trött för att det är mycket nu. Orolig för att det ska vara något permanent fel med Siris njurar. Och ledsen för att det känns tungt.

Siri har heller inte varit på något bra humör. I eftermiddags skulle vi cykla till veterinären för att ta blodprover för njurvärdet. I vanliga fall brukar det inte vara några problem. Siri brukar ligga och vila eller sitta och spana ut över kanten. Idag jamade hon och ville inte riktigt lägga sig ner. Som tur är tar det bara fem minuter att cykla dit.

Först fick vi prata med veterinären. Hon frågade om hur Siris mage varit sedan sist. Eftersom jag varit borta så vet jag inte riktigt. Lite blod hade det varit en gång vet jag. Och så var det lite blod i morse. Veterinären rekommenderade ett nytt foderbyte. Jag tror det är fjärde gången vi byter foder. Nu är det ett som heter HypoAllergenic som tydligen ska vara bra om man misstänker matallergi. Det ska Siri äta i två veckor. Blir magen inte bra då så ska vi ta avföringsprover tre gånger och sedan åka in för att undersöka tarmen invändigt. Usch! Hoppas att hon slipper det.

Efter att veterinären klämt på Siris mage kom en sköterska in för att ta blodprov. Siri var lite avvaktande. Hon ville helst gå in i buren. För att hon inte skulle kunna göra det ställde vi bort den på en stol. Jag fick hålla i Siri medan sköterskan rakade en strimma på frambenet. Siri tyckte inte alls att det var roligt. Hon krumbuktade sig och försökte komma loss. Nålen åkte ut och det rann blod över Siris ben, ner på bordet och på sköterskan. När Siri kom loss tog hon snabbt ett stort skutt mot buren. Eftersom buren stod mot en vägg kunde hon inte komma in. Hon försökte putta och böka för att klämma sig in. När hon insåg att det inte gick hoppade hon istället ner i min väska. Därifrån lyfte jag upp henne. Höll henne i famnen. Lugnade och smekte. Då upptäckte jag att hon var ganska blodig på benet. Hon smetade av sig på mig. I ansiktet och på halsen. Sköterskan kom till min räddning. Med papper och buren. Vi torkade av mig och Siri och släppte in henne i buren.

Hon fick sitta i buren en stund för att bli lugn. Under tiden upptäckte jag att Siri blodat ner inne i min väska. Åh, nej... Efter en stund kom sköterskan tillbaka. Hon hade hämtat förstärkning. Nu blev Siri fasthållen av ett proffs. Det gick bra. Efter provtagningen fick vi vänta i rummet medan de genomförde själva analysen. Under tiden de var borta kände jag mig ganska orolig men när veterinären kom tillbaka blev jag genast lugnare. Hon berättade att värdena såg mycket bättre ut nu. Förmodligen var det bara något som var tillfälligt. Så skönt! Nu ska vi bara få bukt med magen så är allt som det ska.

Nu är Siri installerad och vi är påväg

I morse stod väckarklockan på 03.15. Huvaligen. Det var segt att kliva upp men Siri var glad. Hon tyckte att det var väldigt roligt och mysigt att vi vaknade så tidigt. Siri var precis lika gosig som hon brukar vara på morgonen. Och det var välkommet. Extra härligt att ligga och dra sig en stund vid den här tiden. Särskilt med en spinnande katt.

Dörren till mamma och pappas sovrum var stängd när vi åkte till Arlanda. Först tänkte jag ställa den på glänt så att hon kunde gå in och sova hos dem. Men jag gjorde inte det. Hon säger nog till om hon vill in. Pappa var inte så säker att han ville ha katt i sängen heller. Men jag är säker på att han kommer smälta om någon dag. Då kommer hon säkert få sova hos honom.

Det han var mest orolig för var att Siri skulle bita honom i fötterna. Den katt de hade förut bet i fötterna om de kom utanför täcket. Men det gör inte Siri. I alla fall inte hemma. Vi får hoppas att hon uppför sig ordentligt nu när hon är borta.

Idag åker Siri på semester

Idag åker Siri på semester, en långweekend. Till mina föräldrar i Stockholm. Där ska hon bo mellan onsdag och söndag. Vi åker dit tillsammans i eftermiddag och sover där till imorgon. Sedan får hon stanna kvar ensam. Siri har bott där med oss förut så det går säkert bra. Mamma och pappa har haft katt i minst trettio år så de kommer säkert att ta jättebra hand om henne.

Jag och J ska också ha semester. Vi åker till Nice några dagar. Säkert hade någon kompis kunnat komma hit och mata Siri men det känns inte bra att lämna henne ensam så mycket. Hon är ju fortfarande liten och ännu inte van att vara ensam länge. Det blir så många dagar på en gång. Det är nog bäst att vänja henne lite mer långsamt. Så hon kan vara ensam över en natt någon gång. Längre vill jag nog aldrig lämna henne utan sällskap. För hon är en väldigt sällskaplig katt. I alla fall med mig och J. Det ska bli spännande att höra hur hon är när hon inte är med oss. Om hon vågar vara med lika mycket och om hon kommer att vilja sova hos dem och gosa på morgonen. Så som hon alltid gör här hemma.

Siri har träffat två grannar

Idag när jag skulle hämta in Siri från balkongen stirrade hon som förhäxad upp mot balkongen ovanför. Där satt två katter. Pucko och Tiger. De bor ovanpå men får inte vara ute så ofta. Det var därför vi inte sett dem förut. Deras husse berättade att Pucko trillat ner från en balkong en gång. Från åttonde våningen! Han bröt inget men fick luft utanför lungorna som de fick suga bort. Konstigt. Men klart att konstiga saker kan hända när man trillar så långt. Pucko hade 50 procent chans att överleva. Och uppenbarligen gick det vägen. Undra om han hette Pucko innan han trillade.

Ett helt kilo!

Idag har vi vägt Siri igen. Nu väger hon 2300 gram. Det är jättebra. Hon har gått upp ett helt kilo sedan hon kom.Kurvan har stadigt visat uppåt. Och det glädjer mig mycket eftersom jag är orolig för hur det är med Siris mage och njurar. Viktuppgång är ett bra tecken för en kattunge.

Furminator

Jag har under en tid spanat in en borste som heter "furminator". Det är den hetaste borsten just nu. Om man nu kan säga att en djurborste är het. Hur som helst så pratas det mycket om den på olika forum. Den kan användas till alla typer av djur och finns i olika storlekar. Mest populär är den bland hundägare. Men det verkar som många kattägare också gillar den.

Grejen med "furminatorn" är att den tar bort den lösa underullen. I reklamen påstås det att regelbunden användning reducerar fällningen med 90 procent. Eller egentligen "upp till 90 procent" och det kan ju betyda vad som helst. I djuraffären har de en TV som visar en slinga med en film om borsten. En sån där film som det brukar vara på TV-shop. Filmen är väldigt rolig, precis som sådana filmer alltid är. Högen med hår blir ungefär lika stor som hunden/katten. Jag har försökt att hitta själva reklamfilmen på nätet men jag har inte lyckats. Istället blir det några stillbilder.

Borsten är precis som allt annat som säljs med hjälp av videosnuttar hutlöst dyr. Den kostar 379 kronor där jag har sett den. Jag har precis ropat hem en på en nätauktion för mindre än hälften. Men jag tycker ändå att det är väldigt mycket för en kattborste. Nu hoppas jag att reklamen håller vad den lovar. Då slipper jag att ha dåligt samvete när Siri hårar ner husses kläder

.

Hastighetsrekord till skrivaren

I förmiddags ringde jag som det var tänkt veterinären. Hon hade ganska goda besked. De nya analyserna av urinprovet pekar i en bra riktning. Själva terminologin säger mig inte så mycket men veterinären berättade att:

• det ser inte ut att finnas något proteinläckage.

• koncentrationsförmågan ter sig god.

• urinproteinkvoten ser bra ut.

Veterinären bad mig komma in med ytterligare ett urinprov för att göra en urinodling. Så nu får jag springa efter Siri när hon går på lådan igen. Under lunchen cyklade jag till veterinären för att hämta ett sterilt provtagningsrör.

När jag ändå skulle dit så tänkte jag att det kunde vara en god idé att ta med bilderna som jag tog när jag samlade urin sist. De foton jag tog när det kom annat än urin i provtagningsburken. Det kunde ju vara bra för veterinären att se själv. Hon frågar alltid om konsistensen, hur mycket blod det är och så.

Vi har ingen skrivare inkopplad hemma. Så jag skrev ut två bilder på jobbet. Två A4-stora bilder av det hela. Redigt uppförstorat. Det blev att springa till kopieringsrummet för att ingen annan skulle hinna dit innan. Det hade inte varit så lite pinsamt.

Kattfilm

Idag har Siri inte fått så mycket uppmärksamhet. Både jag och J har haft fullt upp hela dagen och nu på kvällen har vi varit borta på middag.

Siri är van att jag leker ganska mycket med henne. Och så brukar vi gå ut en stund varje dag. Men idag har det inte blivit av. För att hon ändå skulle få lite stimulans så kom jag på att jag skulle passa på att prova en "kattfilm" som jag fixat åt Siri.

Det är en film som är specialframtagen för att tilltala katter. Olika sorters fåglar och ekorrar spelar alla roller. Siri tyckte först att den var lite spännande. Men efter en stund tröttnade hon. Kanske är det mest till för innekatter som aldrig fått vara ute. Det imponerar kanske inte så mycket på en katt som är van att få jaga på riktigt.

Publicera inlägg

Nattpromenad

Siri och jag har precis kommit in från hennes första nattpromenad. Hittills har vi bara varit ute när det har varit dag och kväll. Hon tycktes trivas bra ute såhär dags. Katter lär ha det bästa mörkerseendet bland alla däggdjur. Så det kanske inte var så stor skillnad för henne som för mig. Vad vet jag.

Det mest spännande för Siri var en hel koloni med daggmaskar som kommit upp till ytan på en jordig gräsmatta. Att de rörde sig när hon sniffade och puttade på dem var tydligen väldigt spännande.

Ett steg fram och två bak?

Siris toaletträning står still. Eller egentligen har den snarare gått bakåt. Hon hade ju helt lärt sig att gå på den första insatsen. Den utan hål. Vi hade också börjat öva med nästa. Den med ett litet hål i mitten. Där fick vi avbryta eftersom Siri fick problem med magen. Sedan flera veckor tillbaka har Siri istället en vanlig låda.

Något som har gått i rätt riktning är i alla fall att Siri blivit invand vid en "miljövänlig" kattsand. Istället för den klumpande lersand vi använde från början har hon nu papperspellets. Det är inte riktigt lika praktiskt. Men det är ju bättre för miljön och när vi börjar med toaletträningen så blir det toppen. Det händer nämligen att det hamnar sand i toaletten. För Siri krafsar ju en del. Sån där klumpande sand är nog ingen höjdare att få ner i rören kan jag tänka mig.

Vad tror husse egentligen?

Idag när Siris husse satt och surfade ropade han på mig. Han hade hittat en sida om "hur man vet att ens katt tänker döda en". Jag undrar hur han hamnade där. Är det något han är orolig för kanske?

Såhär vet man tydligen om man är i farozonen:

Om din katt trampar på dig
så är det inget tecken på tillgivenhet. I själva verket söker katten efter dina inre organs svaga punkter.

Om katten gräver mycket i lådan
Tränar den på att begrava dig

Om katten tar hem döda djur
tror du kanske att det är en gåva - det är en varning!

Siri stämmer in på både det första och andra. Men några djur har hon inte visat upp. De enda hon har lyckats fånga hittills är flugor. Och de äter hon oftast upp.

Nu har vi lyckats ta provet i alla fall....

Nu jag äntligen lyckats med Siris urinprov. I morse höll jag noga uppsikt. Jag var efter henne som en skugga. Timingen blev optimal. Tjugo över sju togs urinprovet och strax efter åtta lämnade jag in det. Och morgonurin - det måste ju vara plus i kanten det!

Veterinären gjorde en analys medan jag väntade. Jag blev inte så mycket klokare av svaret. Veterinären pratade om olika konfidensintervaller, urinkoncentrationer och proteiner. Jag kom mig i alla fall för att fråga om det är allvarligt de där de misstänker att det kan vara. Och det var det. Det hon är orolig för att det är, är som jag förstår det en medfödd nedsatthet av njurfunktionen. Jag försökte fråga hur sannolikt det är att det är det. På det fick jag inte något riktigt svar. Så vi får vänta och se.

När jag kom tillbaka från lunchrasten fick jag i alla fall lite lugnande besked. Veterinären hade talat in på min telefonsvarare. Hon berättade då att de gjort ytterligare analyser och att dessa talade emot att det skulle vara ett permanent njurfel. Teorin hon har nu är att det bara rör sig om en tillfällig nedsatthet.

Men säkra kan vi vara först om två veckor. Då ska vi ta nya blodprover där värdena ska jämföras med de dåliga värdena hon hade vid första provtagningen.

Det går inte bra

Vi får inte till det med urinprovet jag och Siri. Vi har ingen bra timing. Först kom jag för sent. Efter det har jag hunnit dit i tid två gånger men då var det dess värre inte det jag var ute efter som kom. Någon nytta av det kan jag kanske ha ändå. Veterinären brukar alltid fråga hur det ser ut. Konsistens och färg, hur mycket blod det är och så. Så jag tog helt enkelt foton på det Siri producerat i burken. Nu kan de se själva. Och dessutom få det i 14 gångers förstoring. Hugaligen!

Åh, nej!

Nu har jag väntat fyra timmar och fyrtio minuter på att hon ska kissa. Och så missar jag det! Hon brukar alltid gräva runt en stund innan. Och eftersom lådan är av plast och hon gräver rätt ordentligt så brukar det låta ganska mycket. Men nu helt plötsligt grävde hon, vad jag kunde höra, inget innan. När jag hörde ljudet och kom in var det hela redan klart. De åtråvärda dropparna hade redan sugits upp av sanden.

Mycket har jag väntat på men aldrig detta...

Idag på förmiddagen har jag inte planerat in några viktiga jobbsaker. Jag måste nämligen arbeta hemifrån. Det måste jag eftersom veterinären vill ha in ett färskt urinprov direkt på morgonen idag.

Så nu sitter jag här och väntar på att Siri ska kissa. Mycket har jag väntat på i mina dagar men aldrig detta. Det blir spännande att se hur jag ska fånga in det. Men eftersom Siri är van att jag övervakar hennes toalettbestyr så tror jag att det ska gå bra. Vi får se.

Siri Cyklar

Nu är vi hemma från Stockholm. Allt har gått bra. Siri gör framtsteg i sin "barn-terapi". Under delar av helgen var det två treåringar och två ettåringar med. Siri är fortfarande ganska skeptisk men det går bättre och bättre. Särskilt när de matar henne.

Andra saker som Siri prövat på under helgen är bland annat att cykla. Eller rättare sagt att åka cykelkorg. Det tycktes hon gilla. Inga pip och inget sprattel. Hon satt mest och spanade ut över kanten. Men en gång hoppade hon ur. Som tur var stod vi nästan helt still. Hon landade på fötterna och såg helt obrydd ut.

När jag var hos veterinären sist frågade jag om katter och stress. Om de mår dåligt av att man utsätter dem för konstiga saker. Typ gå på toaletten som en människa, cykla och gå i sele. Till min glädje och lättnad så berättade hon att katter mår bra av mycket hjärngympa och stimulans. Särskilt när de är små. Bara de får sova och vila ordentligt också. Veterinären tyckte att Siri verkade vara en ovanligt trygg och stabil katt. Men det säger de säkert alltid. Kanske en del av affärsidén. Man blir ju såklart väldigt nöjd med en veterinär som tycker att man har ett alldeles fantastiskt fint djur.

Åter till det där med cyklingen. Så tycker jag att det vore så mysigt om hon kunde följa med på små turer. Då kan vi ju lättare "promenera" på lite olika ställen också. Men för att cyklingen ska bli ett framgångsrikt projekt måste jag nog tänka över det där med säkerheten. Funderar på om jag ska sätta fast selen med en kort snodd i själva korgen eller om jag ska fixa ett sånt här speciallock.

Tur att man inte är skrockfull!

I morse var Siri och jag hos veterinären. Husse fick cykla till jobbet så att vi kunde åka bil. Vi hade tid klockan åtta och var där en stund innan. Eftersom de öppnade åtta fick vi vänta utanför. Det var lite läskigt tyckte Siri. För det var flera som väntade, och några var hundar.

Väl inne blev vi visade in till ett ultraljudsrum. Där fanns en stor apparat med en skärm och en brits med en tjock madrass. Rakt över madrassen fanns en fördjupning där Siri skulle ligga på rygg. Jag fick hålla i framtassarna medan en sköterska höll i baktassarna. Inte så populärt. Men det gick ändå förvånansvärt bra. Bara några pip.

Innan själva undersökningen med ultraljudet blev veterinären tvungen att raka Siris mage. Så nu är det en nakenkatt på magen. Alldeles rosa och mjuk. Det ser lite knäppt ut. Men man ser ju inte magen så ofta och Siri verkar inte bry sig om det.

Själva undersökningen gick bra. Först tyckte veterinären att magsäcken såg väldigt knölig ut. Men när vi kom på att Siri just ätit frukost. Sådan blötmat med med "bullar" klarnade mysteriet. Ingen fara på taket med andra ord.

Efter ultraljudet blev det blodprov. Då åkte rakapparaten fram igen. Men den här gången blev det bara ett liten liten kal fläck på benet. Precis där hon skulle bli stucken. Efter det fick vi vänta en lång stund medan blodet analyserades.

När veterinären väl kom med provsvaren berättade hon att ett av värdena inte var riktigt bra. Hon ville därför göra fler analyser och återkomma på eftermiddagen. Alldeles nyss ringde veterinären. De kompletterande värdena såg OK ut, men de från förmiddagen var inte bra. Så på måndag ska jag komma in med ett urinprov. Om det ser bra ut så ska vi vänta två veckor innan vi tar ett nytt fasteblodprov.

Lilla kissen! När vi kom hem fick hon vila och jag åkte till jobbet.När jag kom hem från jobbet upptäckte jag en olycka i hallen. Siri som varit så duktig som inte har haft sönder något hittills. Men nu tog hon igen det med bravur. Tur att man inte är skrockfull...

Stockholmssnygg

Imorgon ska Siri åka till Stockholm. Första besöket där. Inför resan har jag Siri fått ett halsband. Sitt första. Till det har jag sytt en liten snusnäsduk. Jag tror att hon känner sig fin i den. Mest för att jag talar om för henne hur fin hon är kanske. Men vem skulle inte bli glad för en sån liten käck halsduk till våren.

Bakterietillväxt

I morse gick J som vanligt upp innan mig. Jag hörde hur han slamrade och jag frågade vad som hänt. Då berättade han att kylskåpet inte fungerade och att det förmodligen gått en propp. Eftersom vi inte hade proppar som passade fick det vänta till Hemköp öppnat.

Klockan åtta hängde jag på låset och köpte proppar. När jag bytt visade det sig dock att en huvudsäkring gått och att det måste åtgärdas av vår fastighetsskötare Bosse. Han var snabbt på plats och vid halv nio fungerade allt som vanligt igen.

Det intressanta med den här historien är att Siri nu på kvällen vägrade äta maten som stått i kylskåpet. Hur snabbt växer bakterierna egentligen till?

En hemlig bollgömma?

Igår kväll tänkte jag att jag skulle kasta lite boll med Siri. Så att hon kunde springa av sig inför natten. Hon har fem likadana bollar. Men ingen fanns att uppbåda! Ett mysterium. Jag letade och letade. Bland skorna i hallen, under soffan, i köket, uppe i Siris klätterträd. Överallt där jag kunde komma på. Men inga bollar. Hur kan fem bollar bara försvinna. OK att en kan försvinna, eller två, eller kanske tre. Men fem!

Under natten väckte Siri mig, med en boll i munnen. Aha! Hon hade gömt dem. Jag tog bollen och la undan den. Efter en stund kom hon med en till. Då tog jag den också och försökte somna om.

Jag tror att jag vet hur allt hänger ihop. Hon tror nog att det är en lek - att jag gömmer bollarna på natten och hon på dagen.

Till veterinären igen...

Siris mage strular till och från. Trots att hon äter sin specialmat. Jag pratade med veterinären idag. Vi fick en tid på fredag. Då ska vi göra ultraljud på Siris mage. Då kan de se om det är något knas med tarmarna.

Cat Walk

Idag har Siri varit på promenad för första gången. Hon har ju visserligen varit ute mycket, men aldrig på riktig promenad. Hittills har vi hållit oss mer på en begränsad yta. Och hon har mest bestämt själv åt vilket håll hon vill gå.

Idag provade vi ett helt nytt sätt att vara ute. Jag och husse gick först och bestämde vägen och Siri gick efter. Eller tanken var i alla fall så. I praktiken blev det ofta lite annorlunda. Vissa sträckor gick bra. Då följde hon fint. Till och med i riktigt snabb takt. Men ganska ofta var det andra saker som var mer intressanta. Och ibland blev det lite läskigt. Tanter med klackar som låter mycket är läskigt. Värre än hundar. Men vi har ju förstås bara träffat snälla hundar hittills. Inte någon har skällt på Siri . De har bara varit lite nyfikna eller inte brytt sig alls. Jag misstänker att det i längden blir lättare för Siri att vänja sig vid tanterna än vid hundarna.

Olika humör

Siri har några olika humör som hon kan vara på:

• Mysa/gosa
• Vila
• Smyga/jaga
• Leka
  

Det enda humöret som går att få fram precis när man vill är smyga/jaga. Det räcker att man krafsar under en filt, eller drar något föremål framför henne. Hur djupt hon än tyckts sova vaknar hon och är på alerten på en gång. Det ligger nog djupt rotat det där.

Ett humör som bara hon själv bestämmer helt över är gosa/mysa. Det gör hon bara när hon själv vill. Det tycks dock delvis följa ett särskilt mönster. En invand rutin är att komma och vilja gosa en gång under natten (vid fyra-fem) och en gång när jag vaknat. Den senare är mest uppskattad.

När hon kommer och vill gosa spinner hon som en liten motor. Hon buffar ofta med tassen, eller puttar på mig med huvudet. Väldigt gulligt, nästan till och med vid fyra-fem på morgonen.

När jag vill att Siri ska komma och gosa brukar jag ropa på henne. Hon kommer nästan alltid på en gång. Men det är långt från alltid hon har tid att stanna och kela. Ofta kommer hon bara och tittar vad som händer innan hon får något viktigare för sig.

Lekhumör är Siri ganska ofta på. Den lilla gröna bollen som hon kan bära i munnen är favoriten. Ibland säger hon till att hon vill leka med den. Kommer och lägger den bredvid mig på sängen eller vid mina fötter när jag tittar på TV i soffan. Leker gör hon också ofta på egen hand. En klar favorit är badkaret. Ibland lägger jag i några bollar där. Det roliga med det är att de liksom aldrig försvinner. De kommer alltid tillbaka.

Något som Siri tycker om är också att sitta i fönstret och spana. I köksfönstret är det lätt att hoppa upp eftersom det står en pall framför. I sovrumsfönstret är det svårare. Det står inget framför och elementet gör att det är svårt att hoppa direkt upp. Men Siri har kommit på en teknik. Hon hoppar upp på mitt sängbord, tar tassen och flyttar på gardinen samtidigt som hon hoppar. Det ser väldigt gulligt ut. Jag ska försöka fånga det på film så att ni får se.

Intvålad

Igår badade vi Siri för andra gången. Den här gången nöjde vi oss inte med bara vatten. Det blev en rejäl intvålning av ben och mage också. Nästa gång är Siri kanske redo för att bli intvålad hela hon. För det gick jättebra.

Första gången vi badade protesterade hon lite. Hon pep någon gång och försökte ta sig upp när jag släppte taget om henne. Den här gången var hon helt lugn. Inga pip och inga rymningsförsök. Jag kunde till och med släppa henne helt utan att hon sprang iväg. Men för säkerhets skull så höll jag henne ändå.

Det står på shampot att man ska skölja 5 till 10 minuter. Det känns som väldigt lång tid. Men det gick bra. Nästa söndag blir det nog bad igen.

Guldletaren

När jag drog av mig tröjan hörde jag ett oroande ljud. Örhänget trillade av och att döma av ljudet flög det en bit. Så var det inte. Själva örhänget var kvar i tröjan. Det var "pluppen" som var borta. Den som är i princip omöjlig att hitta. Särskild otur med det här örhängena var att de är i guld. Jag har inga andra guldörhängen med "plupp". Så jag kan inte ta någon annan.

Jag letade lite närmast där jag stått. Men den stod inte att hitta. Då såg jag Siri en bit bort. Nosande på något. Jag gick dit för att titta. Pluppen! Hon hade hittat den! Vilken guldklimp hon är.

Siri har blivit kompis med två barn!

Nästan varje dag brukar Siri och jag vara ute på innegården. Det tycker hon om. Förutom när det är mycket barn. Då händer det att hon blir lite stressad. Särskilt om de låter mycket och springer runt. Hon undviker dem så gott hon kan. Men idag hände något oväntat. Hon blev kompis med två barn!

En liten pojke på sju år cyklade runt runt. Det brydde sig Siri inte om. Efter en stund cyklade han fram till oss och frågade om han fick hålla i Siris koppel. Det fick han. Jag berättade att Siri inte kände så många barn och därför var lite rädd. Men att det går bättre om man inte skriker eller springer. Han berättade att han hade en katt som hette Börje. Sedan gick han fram till Siri och lyfte upp henne. Det gick bra. Hon fann sig helt i det. Otroligt. Efter en stund kom pojkens syster. Hon hette Miranda och han Rasmus. De gick runt med Siri i kopplet en lång stund. Busade med henne och klappade. Nu är de Siris första riktiga barn-vänner!

Katten Siri hämtar sin boll

Det är obehagligt när det blåser

Siri tycker inte om när det blåser. Första gången hon upplevde vind kröp hon ihop. Gjorde sig nästan helt platt. Nu fäller hon bara ner öronen när det blåser som mest. Hon ser väldigt rolig ut då. Inte riktigt som en katt. Mer som en konstig utter.

Husse räddar Siri

Jag har tyckt att det är så bra att Siri kan röra sig fritt med kopplet. Eller i alla fall ganska fritt. Det är sällan hon vill springa iväg snabbare än att jag och kopplet räcker till. Hon brukar klättra upp lite på trädstammar också. Känns så skönt att hon kan röra sig nästan som en vanlig utekatt.

Idag blev det dock problem. Siri och jag var ute en stund som vanligt. Hon är modigare och modigare och vågar röra sig över nästan hela innegården nu. Helt plötsligt tog hon sats och klättrade upp i en liten gran. Den är inte så jättestor. Kanske åtta meter hög. Jag följde efter in under granen. Det är många små grenar nästan ända nerifrån marken. Siri var kanske fyra meter upp. Och katter är ju duktiga att klättra i träd och de kan ju nästan alltid klättra ner själva. Även om det ser omöjligt ut. I det här fallet skulle det varit jättelätt. - Om det inte vore för kopplet. Det hade nämligen snott sig runt stammen. Inte bra!

Vi fick ringa husse. Han klättrade upp, kopplade loss kopplet och räddade Siri ur knipan. Vilken hjälte!

Varför?

Som jag berättat så är Siri väldigt förtjust i att apportera en speciell liten boll. Något konstigt har inträffat kring det.

Oftast när vi leker med bollen brukar jag vara i soffan eller i sängen. Då lämnar hon bollen på mattan framför soffan respektive uppe i sängen. Hon förstår nog fortfarande inte riktigt att det är till mig hon ska lämna bollen. Hon kopplar nog snarare ihop det med de där två platserna.

Om jag förflyttar mig därifrån så lämnar hon ändå bollen där. Istället för att komma med den till mig. Hon sitter där med bollen och väntar. Efter en stund börjar hon jama. Då ropar jag på henne så att hon ska komma med bollen men det fungerar inte. Ibland ger hon upp efter en stund men ibland inträffar det här konstiga.

Då bär hon med sig bollen och lägger den i sin toalåda. Mystiskt. Jag förstår inte varför hon lägger den just där. Konstigt konstigt. Kanske för att hon garanterat får en reaktion så småningom. För jag tvättar ju bollen och tar den därifrån. Jag vet inte.

En retriever?

Jag vet inte om det är vi som lärt Siri eller om det är Siri som lärt oss. Hon hämtar i alla fall en kastad boll. Eller så är det vi som kastar en hämtad boll.

Den boll som fungerar bäst är en som hon kan bära i munnen. En liten gummiboll med piggar. När vi lekar med den får Siri fantastiskt mycket motion. Något som är bra för nattsömnen. Därför brukar vi försöka göra lite bollkastning varje kväll.

Till både vår och Siris besvikelse försvann favoritbollen för några dagar sedan. Både Siri och jag letade och letade. Men den gick inte att hitta. Lösningen fick helt enkelt bli att cykla och köpa nya. Jag köpte fyra så nu finns det fem. Bäst att ha några i reserv.

I förrgår natt lärde vi oss att alla bollarna bör gömmas innan vi går och lägger oss. Annars hämtar Siri dem när hon har tråkigt på natten. Och så hoppar hon upp i sängen och försöker få oss att kasta. Det är inte helt uppskattat klockan fyra på morgonen.

Avmaskning

Idag har Siri blivit avmaskad. Själva avmaskningsmedlet köpte jag på apoteket. Det kom i en doseringsspruta som man ska använda för att ge medicinen direkt i munnen. Jag la det i Siris mat istället. Hon märkte ingen skillnad. Eller i alla fall så åt hon med got aptit. Kanske smakar avmaskning gott. Vad vet jag...

Jag hade tänkt att vi skulle vänta med avmaskningen tills Siris mage var helt bra. Eftersom sådan medicin är ganska stark. Men veterinären tyckte att vi skulle ta det på en gång för att vara säkra på att det inte är några maskar som ställer till magproblemen från början. Huva.. maskar i magen...inte roligt...

Hemma igen. Men allt är ändå inte riktigt bra.

Nu är vi hemma igen efter en lång resa. Från Leksand till Fagersta var det inte roligt tyckte Siri. Krokig väg är som sagt ingen favorit. I Fagersta tog vi rast. Där fick Siri gå på upptäcksfärd. Ett vitt träräcke där hon hade bra utsikt blev favoritstället. Där satt hon och spejade medan vi åt en fantastiskt god middag. Husses mamma lagar så god mat att Siris näsborar riktigt vibrerade. Tur att hon inte vet att katter kan äta människomat. Då hade hon nog blivit odräglig.

Vägen mellan Fagersta och Västerås är rak och snabb. Den gick utan problem. Några pip i rondellerna och precis i starten bara. När vi kom hem fick Siri mat och så gick hon på lådan. Då upptäckte jag att hon blöder när hon går på toaletten igen. Inte bra. Vi får nog ringa till veterinären.

Det får vänta till imorgon. Nu ska vi ta kväll. Bara mysa. Skönt att vara hemma tycker både vi och Siri. Borta bra men hemma bäst.

Allt väl

Nu har vi varit borta ett helt dygn. Allt går bra. Även om Siri var lite pipig i bilen. Bäst tycker hon om motorväg. Och det är dess värre inte så mycket motorväg mellan Västerås och Leksand. Vi tog en lång paus med en bensträckare för oss alla. "Pytt i Panna" till matte "Wallenbergare" till husse men bara vatten till Siri. Bäst att vänta med mat så att hon inte skulle bli åksjuk.

Väl framme började vi med att bekanta oss med trädgården. Allt var bra med den tyckte Siri, förutom treåringen som höll i kopplet. Hon var onekligen lite läskig. Särskilt när hon kröp på alla fyra och följde med in under saker. Mystiskt tyckte Siri!

Väl inne i huset installerade vi oss på övervåningen. Siri fick sin låda i ena hörnet, matgrejer i det andra. Vi hade med oss våra egna sängkläder och täcken. Så förhoppningsvis tyckte Siri att det luktade lite bekant. Natten gick bra. Som vanligt sover hon en stund hos oss och en stund för sig själv. Bästa sovplatsen i sängen är bredvid, eller egentligen allra helst på mitt ansikte.

Ibland vill Siri gosa mitt i natten. Först knackar hon på mig med tassen, om inte det funkar så buffar hon på mig med sin kind mot min. Funkar inte det så slickar hon mig i ansiktet. Det är obehagligt och omöjligt att ignorera. För att inte väcka husse brukar jag i första hand försöka putta bort henne och säga "fy" väldigt tyst men bestämt. Ibland funkar det inte. Då ska det visst vara bra att knäppa försiktigt på nosen. Det gör tydligen kattmammorna. Men när jag är nyvaken och utan linser så är det lättare sagt än gjort. Det brukar istället mest bli en puff på ansiktet. Och det verkar Siri mest tycka är mysigt.

En annan sak jag har försökt är att blåsa på henne. Jag tänkte att de nog skulle vara lite obehagligt. Det funkar inte. För att få lite mer riktat blås har jag också testat med en sån där orange gummigrej som man har för att skölja öronen. Det blev inte mycket bättre. Det mest effektiva vore nog vatten istället för luft. Men å andra sidan blir det ju kanske blött i sängen då.

Svårt det här. Man kanske får stå ut med lite blött i sängen. För det må vara gulligt med en kattunge som kommer och vill gosa på natten men att ha en stor katt som kommer och slickar en i ansiktet varje natt i tjugo år är nog ingen höjdare...

Siri på utflykt

Idag ska Siri åka på sin första långa utflykt. Med övernattning. Minst två timmar i bilen. Vi har ju tränat så jag hoppas att det ska gå bra. Om inte annat så får vi ta pauser längs vägen. Siri tycker ju att det är väldigt roligt att gå ute i kopplet. Så om vi mutar henne med lite stopp längs vägen så funkar det nog.

Planen är att jag ska leka henne ordentligt trött innan vi åker också. Så sover hon förhoppningsvis stora delar av resan.

En spännande utveckling...

Innan jag köpte Siri läste jag en massa böcker om olika raser. Avgörande för valet av ras var dels utseendet och dels temperamentet. Någon nakenkatt skulle jag aldrig kunna tänka mig oavsett hur mysiga de är. Själva grejen med katter är ju lite att de har päls och är gulliga.

Hur som helst så föll valet på Brittisk Korthår. Mycket för att jag tycker att rasen verkar mysig. Lugn, pigg, sällskaplig och inte särskilt ljudlig. En bra kombination. Att de också trivs med att ta det lugnt och vara ensamma en del passar bra.

Utseendemässigt ville jag ha en katt som ser ut som en katt. Inga defekter som hoptryckt nos, böjda öron eller avsaknad av svans. En vanlig katt som inte är hårt avlad för att se ut på något konstigt sätt. Brittisk korthår ser ut som vanliga katter. De är också väldigt nära släkt med vanliga bondkatter. Vissa hannar får stora kinder, det är kanske det som kan vara lite fult. Men som tur är har Siri väldigt fina föräldrar. Så hon kommer förhoppningsvis att fortsätta vara söt. Och vem tycker förresten inte att deras egna katter/hundar/bebisar är de finaste i världen. Vi kommer säkert att tycka att Siri är den finaste katten som finns oavsett om hon utvecklas till en sån här:


eller såhär:

Även om vi såklart hoppas på att hon kommer att bli mer lik någon av de senare tre...