Siri får problem från oväntat håll

Idag på eftermiddagen var Siri och jag ute en sväng. Vi gick ned mot ån för att variera promenaden något. Annars brukar vi oftast hålla oss runt innegården. Nere vid ån var det mycket fåglar. Bitvis för många tyckte Siri. Vi gick en bit längre bort. Där fanns en stor buske med en massa humlor. Humlor gillar Siri. De är alldeles lagom - Lagom läskiga, små och långsamma.

När Siri som bäst stod och tittade på humlorna blev det ett väldigt liv på de fåglar som var närmast. Mest uppretad var en snöskata. Hon tjattrade och flög flera lovar över oss. Hon var uppenbarligen inte nöjd med att Siri var på besök i hennes revir. Och så helt plötsligt gjorde hon en lov alldeles över Siri och mitt i språnget bajsade hon. Som tur var missade det. Men det var bara en decimeter ifrån. Det kändes verkligen inte som en slump utan som en välplanerad attack.

Väl hemma kunde jag inte låta bli att undersöka om det är ett vanligt beteende hos snöskator. Det är det visst. Särskilt aggressiva är de när de har ungar. Då är det inte ovanligt att de vaktar sitt revir noga. Med både ljud, djupa dykningar och prickbajsande. Stackars Siri som haft så mycket bajsproblem. Just när hennes egna börjar ordna upp sig kommer nya från helt oväntat håll...

Siri har charmat husse

Igår morse ringde J bara för att jag skulle få höra hur Siri låg och spann på hans bröst. Och nu när jag har kommit hem är det uppenbart att deras relation nått en ny nivå. Det är nästan så att jag känner mig lite utanför. Men det är kanske bra att jag får känna på hur det är. I vanliga fall är det jag som är favorit. Nu ska jag göra mitt bästa för att återta den positionen.

Jag blir nog husses favorit snabbt igen. Men att bli Siris favorit är kanske inte lika enkelt. Det är lätt att förstå att barn med separerade föräldrar tenderar att bli bortskämda. Den ena föräldern vill överträffa den andra och ständigt vara roligast och snällast.

Får husse sova?

I natt kommer J:s tålamod att sättas på prov igen. Jag är bortrest och Siri har därför bara en att rikta sitt stora gosbehov mot. Förra gången de sov själva blev det tydligen inte så mycket sömn. Siri kom och trampade och buffade och spann hela tiden. Nu har de två nätter på sig att komma på någon bra taktik. Vi får se hur det går, om det är en trött eller pigg husse på söndag.

Siri has been furminated

Idag kom den - Furminatorn. Borsten alla talar om. Den som ska minimera kattens fällande med 90 procent. Upp till bevis!

Något som var bra med den var att Siri tyckte att den var rätt OK. Hon är inte så förtjust i sina vanliga borstar. När hon förstod att några borsttag betydde en stunds lek gick det fint. Vi spelade Siris favoritsport. Den går ut på att jag knäpper iväg en sån där liten bit torrfoder så att den far efter golvet. Och så stoppar Siri den och äter upp den. Väldigt roligt tycker Siri. Hon bli alldeles till sig när vi leker.

Resultatet var såklart inte lika bra som i reklamen. Men i alla fall betydligt bättre än med Siris vanliga borstar.

Furminatorn i reklamen respektive Furminatorn på Siri:

Husse får inte sova

Sedan Siri kom har jag sovit med henne nästan varenda natt men nu har jag varit iväg på konferens. När jag på konferensens andra dag pratade med J lät han trött. Siri hade hållit honom vaken. Buffat på honom, spunnit och velat gosa halva natten. I vanliga fall är det jag som är målet för de nattliga attackerna. För att i möjligaste mån minimera dem brukar jag leka och gosa massor med Siri innan det är sovdags. Det brukar fungera ganska bra. Med en sådan procedur blir hon gossugen ungefär en gång per natt. Vanligen vid fyra-fem på morgonen. Bäst att vi lär J det tricket.

Less is more

Siri har ganska mycket leksaker. Det roliga är att det hon tycker är allra roligast är helt vanliga saker. Länge var hon väldigt förtjust i mina hårsnoddar. Som hon ofta kan hitta i eller under sängen. En sönderriven servett är också väldigt roligt, eller ett hopknycklat kvitto.

Nu har Siri dock fått en helt ny favorit - tops. Hon kan leka hur länge som helst med en sån där lite bomullspinne. Hon lyfter den med tassarna, slickar på den och gömmer den under mattan. Hon verkar tycka att det är lite härligt läskigt att slicka på den så att den fastnar på tungan. När hon har lekt färdigt har topsen förvandlats till oigenkännlighet.

Morgonen efter att Siri tagit sina blodprover blev topsen hon lekte med lite blodig. Jag tog den ifrån henne och slängde den i papperskorgen i badrummet. Det var inte populärt. Hon följde efter mig och grymtade förnärmat. När jag lite senare på morgonen sminkade mig och sedan skulle ta bort lite mascara som hamnat fel blev hon helt till sig. Det visade sig vara topsen som jag tagit fram som lockade. Hon jamade och fnös alldeles väldigt. Och då är det svårt att inte ge med sig.

Siri och jag har varit på dåligt humör

Idag har jag inte varit mitt bästa jag. Jag har varit trött, orolig och lite ledsen. Trött för att det är mycket nu. Orolig för att det ska vara något permanent fel med Siris njurar. Och ledsen för att det känns tungt.

Siri har heller inte varit på något bra humör. I eftermiddags skulle vi cykla till veterinären för att ta blodprover för njurvärdet. I vanliga fall brukar det inte vara några problem. Siri brukar ligga och vila eller sitta och spana ut över kanten. Idag jamade hon och ville inte riktigt lägga sig ner. Som tur är tar det bara fem minuter att cykla dit.

Först fick vi prata med veterinären. Hon frågade om hur Siris mage varit sedan sist. Eftersom jag varit borta så vet jag inte riktigt. Lite blod hade det varit en gång vet jag. Och så var det lite blod i morse. Veterinären rekommenderade ett nytt foderbyte. Jag tror det är fjärde gången vi byter foder. Nu är det ett som heter HypoAllergenic som tydligen ska vara bra om man misstänker matallergi. Det ska Siri äta i två veckor. Blir magen inte bra då så ska vi ta avföringsprover tre gånger och sedan åka in för att undersöka tarmen invändigt. Usch! Hoppas att hon slipper det.

Efter att veterinären klämt på Siris mage kom en sköterska in för att ta blodprov. Siri var lite avvaktande. Hon ville helst gå in i buren. För att hon inte skulle kunna göra det ställde vi bort den på en stol. Jag fick hålla i Siri medan sköterskan rakade en strimma på frambenet. Siri tyckte inte alls att det var roligt. Hon krumbuktade sig och försökte komma loss. Nålen åkte ut och det rann blod över Siris ben, ner på bordet och på sköterskan. När Siri kom loss tog hon snabbt ett stort skutt mot buren. Eftersom buren stod mot en vägg kunde hon inte komma in. Hon försökte putta och böka för att klämma sig in. När hon insåg att det inte gick hoppade hon istället ner i min väska. Därifrån lyfte jag upp henne. Höll henne i famnen. Lugnade och smekte. Då upptäckte jag att hon var ganska blodig på benet. Hon smetade av sig på mig. I ansiktet och på halsen. Sköterskan kom till min räddning. Med papper och buren. Vi torkade av mig och Siri och släppte in henne i buren.

Hon fick sitta i buren en stund för att bli lugn. Under tiden upptäckte jag att Siri blodat ner inne i min väska. Åh, nej... Efter en stund kom sköterskan tillbaka. Hon hade hämtat förstärkning. Nu blev Siri fasthållen av ett proffs. Det gick bra. Efter provtagningen fick vi vänta i rummet medan de genomförde själva analysen. Under tiden de var borta kände jag mig ganska orolig men när veterinären kom tillbaka blev jag genast lugnare. Hon berättade att värdena såg mycket bättre ut nu. Förmodligen var det bara något som var tillfälligt. Så skönt! Nu ska vi bara få bukt med magen så är allt som det ska.