Nu har vi lyckats ta provet i alla fall....

Nu jag äntligen lyckats med Siris urinprov. I morse höll jag noga uppsikt. Jag var efter henne som en skugga. Timingen blev optimal. Tjugo över sju togs urinprovet och strax efter åtta lämnade jag in det. Och morgonurin - det måste ju vara plus i kanten det!

Veterinären gjorde en analys medan jag väntade. Jag blev inte så mycket klokare av svaret. Veterinären pratade om olika konfidensintervaller, urinkoncentrationer och proteiner. Jag kom mig i alla fall för att fråga om det är allvarligt de där de misstänker att det kan vara. Och det var det. Det hon är orolig för att det är, är som jag förstår det en medfödd nedsatthet av njurfunktionen. Jag försökte fråga hur sannolikt det är att det är det. På det fick jag inte något riktigt svar. Så vi får vänta och se.

När jag kom tillbaka från lunchrasten fick jag i alla fall lite lugnande besked. Veterinären hade talat in på min telefonsvarare. Hon berättade då att de gjort ytterligare analyser och att dessa talade emot att det skulle vara ett permanent njurfel. Teorin hon har nu är att det bara rör sig om en tillfällig nedsatthet.

Men säkra kan vi vara först om två veckor. Då ska vi ta nya blodprover där värdena ska jämföras med de dåliga värdena hon hade vid första provtagningen.