Badkatten

Igår inleddes Siris badtillvänjning. Jag började med att värma min "vetevärmare" i micron. Runt den lindade jag sedan ett stort badlakan. På så sätt blir själva torkningen lite mysigare för Siri. Jag hade läst om det på internet. Där står mycket att läsa om att bada katter. Det är mest utställningskatter som badas. Men en och annan tycks också bada för att bli av med de allergiframkallan partiklarna i pälsen. Det är av den senare anledningen Siri behöver badas. Husse är nämligen orolig att han ska utveckla allergi.

Helt enligt instruktioner från Internet tappades badvatten upp till ungefärlig maghöjd. Temperatur 38 grader. Det är kattens normaltemperatur och därmed det mest behagliga.

Jag hämtade en inte ont anande Siri från en tupplur på sängen. Gosade lite med henne och lyfte ned henne i badet. Först tycktes hon inte riktigt förstå vad som hände. Sedan började hon sprätta med fötterna. Som för att skaka av sig vattnet. Jag höll henne över ryggen, pratade lugnt och berömde. Siri förblev förvånansvärt lugn. Också när husse, som assisterade, sköljde vatten över ryggen. Ett rymningsförsök med tillhörande pip. Annars lugn.

Vi höll träningen kort. Ingen shamponering. Vi bara blötte ner henne och masserade lite. Hon såg lite moloken ut. Precis som man föreställer sig en blöt katt.

När vi slog in henne i den varma badhandduken såg hon ut att trivas betydligt bättre. Jag försökte torka henne så gott det gick. Sen fick hon sitta vid vetevärmaren och slicka sig torr. Hon var lite misstänksam och hoppade ner under skrivbordet ganska snart.

För att summera det första badförsöket så gick det över förväntan. Jag hade förställt mig det som mer dramatiskt. Med kanske lite fräsande, klösande och till och med bitförsök. Hade jag inte sett upp vid rymningsförsöket hade jag säkert kunnat bli lite klöst. Men allt gick bra. Förvånansvärt bra. Det kanske är en myt det där, att katter är rädda för att bada.